| Email: |
|
2009-jul-27
Nu är jag tillbaka efter en vecka i Värmland med barn och barnbarn i fädernegården. Det viktigaste är förstås att få vara med barn och barnbarn några dagar, och så är det roligt att få göra allt det där som jag minns från alla somrar tidigare, bada, plocka en och annan kantarell besöka kyrkogården där mina föräldrar ligger begravda osv. Den här sommaren har det regnat ovanligt mycket så bäcken som ibland har varit alldeles uttorkad svämmade över och jag fick ta en spade och försöka få tillbaka den i sin rätta fåra i stället för att blöta ner stigen ner till badplatsen. Blåbär verkar det vara gott om i år och i Värmland talades det om att det nog var ett bra hjortronår, fast häromkring verkar det inte vara så mycket att få. Nu är jag hemma några dagar, sedan bär det av till Urkultfestivalen vid Nämforsen, Näsåker som vi har brukat besöka även tidigare år. Egentligen skulle man kunna ägna hela sommaren åt att åka på festivaler och stämmor, men vi har prickat in den här som en av de bästa och viktigaste.
Idag kollade jag på ordet sardiner här på nätet och fick veta att det tidigare förbudet mot att kalla kung Gustafs sardiner för sardiner är upphävt. Så nu ska jag titta i affären och se om ABBA som tillverkar dem håller sitt löfte att återinföra ordet sardiner på burkarna. Om denna onödiga och löjliga byråkrati har jag skrivit en dikt som jag lagt på poetsidan, och har du inte redan sett videon så kan du titta på sardinvideo m m och dikten finns på Sprattus sprattus 16.11
2009-jul-18
Ännu en konsert av hög klass.När jag bodde i Stockholm gick jag aldrig på så mycket konserter som jag har gjort den senaste veckan i den så kallade glesbygden. Förra veckan var det Ovikenveckan. Nu är det Bergs sommarakademi under ledning av Karl-Ove Mannberg. Det blir fler konserter,elvekonserter, men den här gången var det lärarna som gav konsert och de är förutom Karl-Ove själv på violin, Bengt-Eric Norlén också violin, Moshe Ben-Dor viola John Edhe cello och Lena Johnson piano. Konserten hölls i Svenstakyrkan för ett femtiotal personer.På programmet stod musik av Sjostakovitj, Roussel, Moskovskij och en dansk som jag inte kommer ihåg namnet på. Allt framfört med en flödande generositet. Vi blir verkligen bortskämda med att få höra musik på en hög konstnärlig nivå här i våra trakter.
22.04
2009-jul-17
Idag finns det reportage från näcktävlingen i både op.se och lt.se. På op.se finns det förutom bilder från årets näcktävling även en ruta som heter Näckar vi minns och där kan man bland annat se mig i näckkostym från tävlingen för två år sedan.
11.36
Nu har jag varit på näcktävlingen i Hackås, som publik den här gången efter att ha deltagit i två år och varit jurymedlem ett tidigare år. Det är ganska intressant att se det hela från en annan vinkel, för man märker ju att man fäster en helt annan vikt vid saker när man ser det som publik än när man är med på ett eller annat sätt i det hela. Som deltagare i tävlingen är det ju naturligt att man tänker en hel del på vad man ska spela, att man övar in vissa saker som man tror kommer att fungera, och att man försöker få flyt i spelet. Men när man ser det som publik spelar detaljerna i spelet inte så stor roll, och vad som irriterade mig som åskådare den här gången var att flera av näckarna liksom grävde sig in i sina instrument och mer eller mindre glömde dom som tittade och lyssnade. Den som jag röstade på och som även fick flest röster av den övriga publiken även fast det var ganska jämnt hade ändå en ganska tydlig utstrålning, lite pojkaktig, och på något sätt bedjande och kontaktsökande i sitt kroppsspråk, och hans spel var mer anlagt på magi än på virtuositet.
Nu var det fyra anmälda fiolspelare, bland andra förra årets vinnare Ross Campbell, men det som vann var en ung man som anmält sig samma dag som tävlingen, och som avvek från de övriga med att spela sopransaxofon i stället för fiol. Men han trakterade i alla fall saxofonen med en tydlig fiolkänsla. och han var den som riktade sig mest utåt mot publiken vilket gjorde stort intryck på juryn så han blev den som begåvades med titeln årets näck. Kolla på ltz.se och op.se i morgon så finns det säkert bilder på näckarna, det brukar det göra. När jag vann tävlingen var jag även på sista sidan i Expressen, och i tv både lokalt och riks. 00.11
2009-jul-15
Som omväxling som alla konserten så har vi gjort en liten semesterresa på tre dagar i vår lilla "husbil" , en skåpbil som man kan sova i och är det kallt kan man stå på en campingplats med eluttag så man kan ha ett element på. Ganska roligt att kuska omkring på vägarna i vårt eget län, upp till Hotagen i nordväst och Yxskaftkälen i nordost. Några roliga upplevelser har resan bjudit på, vi fick tips om att man kunde besöka Skärvången mitt på dagen, för klockan 13 har de en guidad visning av mejeriet. Jag har länge varit intresserad av osttillverkning, och även prövar på att ysta lite till husbehov. Skärvångens ostar finns att köpa i de flesta livsmedelsbutiker här i länet, de är genomgående mycket goda särskilt gillar jag deras blåmögelost, som jag köper ibland även fast det finns billigare varianter. Men det här visningen av mejeriet visade tydligt att det här är ett litet bymejeri där osten tillverkas efter gamla beprövade hantverksmässiga metoder. Det bildades av tre familjer som tyckte att de fick alldeles för dåligt betalt för mjölken som de sålde så de slog sig ihop och satsade på att göra ost själva. Råvarorna är både ko- får och getmjölk och de tillverkar både ostar som är renodlade av en typ av mjölk och sådana där mjölken blandas.Kunskaperna om hantering har de hämtat från Frankrike och flera av deras ostar liknar franska ostar, och smakar betydligt mer än de industriellt producerade franska ostar som finns att köpa här.
En annan rolig sak som vi fick tips om via en turisttidning var Lusthuset i Yxskaftkälen, en anläggning som påminner om bilder jag sett från japanska trädgårdar med springbrunnar och barrväxter. Där finns också en stor modelljärnväg, i skala 1 : 22,5 alltså betydligt större än de modelltåg jag lekte med i min ungdom. Anläggningen finns utomhus och man undrar förstås hur den klarar vintern och snön, men vi fick veta att den klarar sig bra, den ligger på en sandbädd där vattnet rinner undan när snön smälter och snön i sig orsakar ingen skada. Det är naturligtvis ett oerhört stort jobb med en sådan här anläggning men även fast mycket återstår att göra så var det som redan finns mycket sevärt. 20.45
2009-jul-11
Nu har jag hört Mahlers fyra framförd av tolv musiker, annars har jag bara hört den spelas av en symfoniorkester på bortåt hundra man. Det var en spännande upplevelse. Vad man saknar är förstås bleckblåsets mäktighet, här var alla bleckblåsarstämmor lagda i pianot eller accordeon och stråkarna har ju svårt att hävda sig gentemot träblåsarna. Normalt är det i en symfoniorkester ett sextiotal stråkar mot ett tiotal träblåsare. Men det viktigaste fanns ändå med även fast det tar en stund att ställa om öronen till en annorlunda klang. Och Susanna Andersson som sjöng i sista satsen med den härligt naiva texten om det himmelska livet var strålande.Efter pausen blev det valser, både från Wien, Finland och Ungern, bland annat fick vi höra Adeles hahahasång ur Läderlappen, ett vokalt virtuosnummer som Susanna exekverade med både humor och en betagande lätthet.Jan-Olov Oscarsson hade gjort alla arrangemangen i denna avdelning, han är en strålande arrangör och vi har flera gånger spelat hans arrangemang i kammarorkestern och verkligen njutit av hur välskrivna och fyndiga de är. Sen är det ju roligt att tänka på att nästan hälften av denna ensemble har varit medlemmar i Ovikens kammarorkester, och att flera av dem har hela världen som arbetsfält.Att denna lilla glesbygd förser inte bara Sverige utan hela världen med så många strålande musiker måst ha att göra med att begåvningar upptäcks tidigt och får chansen att utbilda sig vidare. Skulle man ha tagit bort ett av de trappsteg som de klivit på under sin väg mot höjderna till exempel genom att lägga ner kulturskolan ja då hade det sett helt annorlunda ut.
12.41
2009-jul-9
Idag har jag inte varit på någon konsert i Ovikenveckan, men jag har redigerat en liten videosnutt som jag skickat till 321an, nättidningen för allt som händer inom den här biten av riksväg 321. Jag har pratat med Kent Livendal som administrerar sidan och han skulle föröka få in den under kvällens lopp. Jag har klippt ihop några snuttar av material som filmats av Nils-Axel Didriksson. Så småningom ska jag redigera ihop mer av musiken från invigningskonserten, men det får bli när vi fått till en egen hemsida för kammarorkestern. Men ta en titt på 321an så länge om du inte redan hittat dit.
321an 16.53
2009-jul-8
Ovikenveckan rullar på. Den här dagen går i fiolens tecken och jag har redan varit på två evenemang. Det första var en lunchkonsert med bland andra det unga spelmanslaget och sedan en fiolens dag på Fröjdholmen där vem som ville fick ta med sig en fiol och få den provspelad. Där förekommer både hembyggda fioler, några av förvånansvärt god kvalitet och några gamla fioler av mästarkvalitet, som säkert skulle komma att låta riktigt fint med några justeringar och det spelande som behövs för att "väcka" en fiol som sovit i några decennier. Bengt-Eric Norlén var förstås den som höll igång det hela och tillsammans med Olle Hemmingsson spelade har en serie varitationer över Jämtlandssången, i fransk, amerikansk och ungersk stil. Mycket roligt. Två unga tjejer, som är eller har varit medlemmar i kammarorkestern spelade låtar väldigt fint, och Nils-Axel Didriksson berättade om musik i Oviksbygden med början i hedenhös och fram till våra dagar med omnämnande av ett antal personer som varit viktiga för att hålla musiktraditionerna levande. Och det är de verkligen, mycket tack vare alla bra lärare som vi har, av vilka Nils-Axel själv är en.
17.34
2009-jul-6
Vår konsert som inledde Ovikenveckan blev mycket lyckad. Vädret var lite för fint för att det skulle komma riktigt mycket folk och bli fullt på läktarna men nedre delen av kyrkan var i alla fall tämligen fullbesatt. Allt gick på det hela taget bra och det var ett nöje att musicera tillsammans med vår solist Georgia Mohammar, som är född i USA men har rötter i Ovikenbygden. Hon har bott 35 år i Sverige och har hela tiden varit anställd som flöjtist i Stockholms filharmoniska orkester. Vi spelade bland annat Bachs svit i h-moll för flöjt och orkester med den välkända satsen Badinerie som avslutar det hela. Vi spelade också tre satser ur sviten i D-dur som innehåller Air en av världens vackraste melodier som det känns nästan heligt att få vara med och spela.
Som vanligt gjorde jag en inspelning av konserten, jag brukar placera min lilla digitala ljudinspelningapparat som heter H2 på ett stativ mitt i kyrkan och låta den gå från början till slut, det är betydligt enklare än de mikrofoner sladdar och bandspelare som jag måste rigga upp förr i tiden.Den här gången hade vi också två fotografer som filmade med videokamera under både repetition och konsert, och jag tror att vi ska kunna klippa ihop ett par små videor som presenterar orkestern på nätet tillsammans med bilder från både den vackra kyrkan och den överdådiga utsikten över Oviksfjällen. Någon riktig hemsida för orkestern har vi inte ännu men det är på gång. 08.42
2009-jul-3
En av konserterna i Ovikenveckan som jag verkligen ser fram emot förutom den som jag själv ska vara med och spela på är när Gustav Mahlers fjärde symfoni som egentligen är skriven för stor orkester med sångsolist ska framföras med en liten men naggande god ensemble under ledning av Roger Jonsson och med vår världssopran Susanna Andersson som solist.Texten som är på tyska är hämtad ur en samling folkliga visor och dikter som heter Des Knaben Wunderhorn och beskriver det himmelska livet med många bibliska allusioner och naiva detaljer, en samling som starkt tilltalade Mahler med hans sinne för både det storvulna och det barnsligt naiva. Så här går min översättning:
Livet i himlen Vi njuter den himmelska friden när jordens strid är förliden ej störda av oro som förut vi voro i himlen är renaste ro Så ängelskt är vårat liv med många festliga tidsfördriv med dans och med sång och med lustiga språng Sankt Peter i himlen ser på Johannes leder sitt lamm till slaktarn Herodes fram ett oskyldigt tåligt ett tåligt oskyldigt och rart litet lamm ska nu dö Sankt Lukas med oxen vill steka´n utan minsta ånger och tvekan vårt vinglas fylls villigt ty vinet är billigt och änglarna bakar vårt bröd Grönsaker, örter i mängder beklär våra himmelska ängder av sparris, spenat nu dignar vårt fat här finns övernog att få Äpplena, päronen lyser och trädgårdsmästaren myser harar och bockar på gatorna lockar ta vad du vill ha Skulle det en dag bli fest kommer fisk som smakar bäst simmande så glad och fet till Sankt Peter med sitt nät fiskafänget går så bra Sankt Marta lagar vår mat Vår musik vill vi inte byta mot någon på jordens yta Sankt Ursula själv står och ler när tusende jungfrur hon ser som tråder en dans i sin glans Vår musik vill vi inte byta mot någon på jordens yta när som hovmusikanter ställt upp Cecilia och hennes grupp Åt ängelska röster fröjdas vårt sinne ty glädjens tid är nu inne 14.48
2009-jul-2
Jag har skrivit lite dikter om insekter på sista tiden. Annars är det väldigt varmt och i kammarorkestern håller vi på med uppladdningen inför konserten på lördag som är invigningen på Ovikenveckan. Lite snickrande och målande på huset har det också blvit, bland annat har vi bytt ut en del av en av stolparna på verandan, där det hade börjat gå röta i träet. Men nu har vi satt dit en bit friskt virke och hoppas på att det ska klara sig från nya rötangrepp. Några plåtskoningar på hörnen har det också blivit, för att hindra att rötan tar sig in i den del av golvbräderna som stack ut där.
Insekter 17.32
archives
|
