| Email: |
|
2009-maj-30
Idag har det för första gången i år varit riktigt varmt. Bra för potatisen som jag satte härom dagen.Jag märker att jag inte har varit särskilt flitig med att skriva här på bloggen, men när jag startade den var det ju mest med tanken att jag skulle lägga ut mina dikter, och det gör jag fortfarande på poetsidan,så där finns det en del nya alster att läsa.
dikter 18.57
2009-maj-27
Idag regnar det rejält och det ska det tydligen göra ett tag. Jag hde tur som fick ner mina potatisar i jorden innan regnet kom, för det här är nog precis vad dom behöver.
Medan jag grävde lyssnade jag till de ljusa rösterna från några barn som lekte på skolgården som ligger alldeles intill. Jag hörde att de lekte att de var prinsar och prinsessor. Jag förstod att i deras värd var det något fint och åtråvärt att vara kunglig. Det verkade som om i deras värld var en kunglig titel något som betydde att man var upphöjd, högt värderad och att man var något som man kunde vara stolt och lycklig över. Inga paparazzifotografer, inga nyfikna journalister, inga skandaltidningar som rotar i allt dom gör, ingen som ger skoningslös offentlighet åt deras förälskelser, ingen som trakasserar deras vänner med obehagliga frågor, ingen som utmålar dem som parasiter på samhällskroppen. Jag vill naturligtvis inte förstöra nöjet av deras lekar, men jag tänker att dom skulle bara veta vilken tur dom har som är vanliga svenska barn som slipper att utsättas för offentlighetens obarmhärtiga strålkastarljus. 09.06
2009-maj-26
Kan man tänka sig, jag grävde upp en yta på ungefär 1.80 x 5 meter. Jag tänkte att det blir väl tre rader med ungefär tjugotvå potatisar i varje. Och så for jag till Granngården i Myrviken för att köpa sättpotatis. Och så hade dom ett paket med tre sorters sättpotatis som var precis vad som gick åt till mitt lilla land. Sorterna heter Arielle, Maria och Rocket. Jag återkommer med rapporter om hur de tar sig. Och alldeles nyss la jag ut en dikt om en fluga som var en exakt beskrivning av vad som hände i köket. Vilket flyt jag har idag!
Lilla fluga 19.01
2009-maj-25
Och idag kan jag meddela att jag blivit morfar för fjärde gången. Jag har inte sagt något här på bloggen för jag ville inte ta ut glädjen i förskott, men nu när han är född så är det ju alldeles otroligt fantastiskt! Ett litet gossebarn, en kusin till Linda, Axel och Elin! Han har hållit schemat alldeles utmärkt, och kom nästan precis på den dag han var väntad. Mor och far och den lille gossen mår utmärkt, amningen har kommit igång. Vilken lycka! Jag är alldeles omtumlad!
18.53
Jag har börjat gräva för ett potatisland.Jag sporras i mitt svettiga arbete av tanken på de goda nypärer som jag i sinom tid ska dra upp där. Då ska jag läsa en dikt som jag kom på nästan bara just idag.
GASTROLOGI 11.40
2009-maj-23
Idag ser jag att jag lagt sex dikter på poetsidan som jag inte kommenterat här. Så om det är någon som vill läsa så finns det en länk:
poetsidan 16.14
2009-maj-20
Idag känner jag för historien om Kalle Läppinen. Han befann sig på en båtresa som tog flera dagar. I matsalen blev han placerad vid ett bord tillsammans med en fransman. När de hade tagit plats sa fransmannen "Bon appetit!". Kalle tänkte att han presenterade sig så han sa "Kalle Läppinen". Sen sa dom inget mer under hela måltiden för ingen av dem förstod den andres språk.
Nästa gång dom satte sig till bords sa fransmannen återigen "Bon appetit!". Kalle tyckte det var konstigt att han presenterade sig igen, men han sa "Kalle Läppinen" och så åt dom under tystnad. När det blev dags att äta nästa gång tänkte Kalle att den där fransmannen måtte väl inte presentera sig en gång till men, jodå, han sa "Bon appetit!" och Kalle svarade som vanligt med "Kalle Läppinen". Men nu tänkte Kalle att det här måste utredas så han gick till kaptenen och sa "Jag sittter tillsammans med en underlig man i matsalen. Han presenterar sig hela tiden." "Jaså" sa kaptenen "Vad heter han då?" "Bon appetit" sa Kalle "Aha" sa kaptenen."Men det innebär inte att han presenterar sig. Det betyder smaklig måltid". Nästa gång dom satte sig till bords tänkte Kalle att han skulle visa att han begripit det där. Så han sa "Bon appetit!" Då log fransmannen och sa "Kalle Läppinen". 14.37
2009-maj-17
Jag brukar aldrig kolla särskilt mycket på melodifestivalen eftersom det är ett jippo som ligger väldigt långt ifrån det jag tycker är musik. Fast i år hade jag i alla fall tv:n på dels för att jag ville se hur det gick för Malena som jag tycker är en väldigt duktig artist och dels för att jag hade sett en skymt av den lille norske gutten som gjorde ett starkt intryck redan genom att vara så annorlunda mot det som dom flesta andra länder tycktes ha satsat på. Jag tycker det är deprimerande att se hur många länder brassar på med sitt stora maskineri av ljuseffekter, fyrverkerier, dansare, akrobater artister och kläder som ska verka sexiga fast bilderna klipps och zoomas och åks i ett så nervöst tempo så man aldrig får en chans att uppfatta om de har någon erotisk utstrålning över huvud taget.Jag tycker det är alldeles utmärkt att alla dessa dyra och trots det enorma uppbådet fantasilösa produktioner kommer på skam för här kommer det en liten rysknorsk gutt och sjunger en liten melodi som han gjort själv och spelar på sin fiol och så vinner han med hästlängder över de andra. Riktigt bra gjort måste jag säga.Jag skulle önska att detta ses som ett sammanbrott för den elefantiasis som med åren utvecklas inom melodifestivalen!
15.58
2009-maj-16
Nu har det varit vernissage på alstren från Hackås konstskola, både gubbkursen som jag varit med i och den andra gruppen med enbart kvinnliga deltagare. En utställning som både visade på mångfald i uttrycksmedlen och ändå gav ett samlat helhetsintryck. Bra med folk hela tiden och trevlig stämning. lite buskspel på fioler och gitarrer blev det också.Och i ett hörn kunde man se både Pers video och en utställning av alla lerfigurerna med mitt montage av djurläten till. Och i ÖP idag kunde man läsa om evenemanget:
Vernissage 17.54
2009-maj-15
I förmiddags var jag i utställningslokalen för att vara med på några bilder som förhoppningsvis kommer i ÖP om utställningen i Hackås. Det hela ser väldigt bra ut och det är bilder som är väldigt olika men som ändå ger ett väldigt fint helhetsintryck. Jag har bakat en kaka, för det ska bjudas på kaffe till dem som kommer.Förutom installationen med lerfigurerna kommer det att visas en video som Per Norbin har gjort på både konstverken och bilder från kursen.
På poetsidan har jag lagt ut dikten om humlan från CD:n Sten Hur som visserligen har funnits att läsa här tidigare, men som mår bra av att få en ny publik bland dem som letar på poetsidorna. Humlan 14.19
2009-maj-14
Föreställningen med Hoverberns salongskör i går var mycket lyckad och det var nästan fullsatt i bygdegården. Egentligen är föreställningen tänkt att kunna fungera nästan helt opluggad, bara med en solistmikrofon, men till igår hade jag tagit med en liten ljudanläggning som visade sig fylla en funktion i den här lokalen. Nästa vecka åker alla damerna till Island och jag får inte följa med. Jag har varit på Island en gång för trettio år sedan, men nog hade det varit kul att komma dit igen.
På lördag är det gubbutställning. I morgon ska vi träffa pressen som ska göra någon förhandinformation om det hela. Min installation med lerfigurerna och deras ljudande landskap är redan klar, så det är bara att knäppa på den. 20.41
2009-maj-12
Nu ska jag leka att jag är den ene av Sten Hurs två bröder, nämligen Sven Var, som är oerhört intresserad av den exakta positionen för allting. På Google Earth kan man nämligen spana in den plats man befinner sig på och få de exakta koordinaterna utan att behöva ta till någon GPS-utrustning. De är 62 54 56 12 N och 14 20 13 76 O Höjden över havet är 343 meter.(Dikten om Sten Hurs två bröder finns på sidan stenhur.nu om någon skulle ha missat det) För övrigt kan jag berätta att i kväll är det informationsmöte om friskolan som startar här i byn till hösten, och i morgon kommer Hoverberns salongskör att ha en föreställning på bygdegården i Hoverberg med de program som de ska ha med sig till Island, dit de åker nästa vecka (Ett inslag med kören finns på youtube.com/stenhur om nu någon skulle ha missat det). Idag har jag varit i Hackås och ordnat med ett litet landskap och en liten ljudanläggning för de fantasidjur i lera som skall vara med på gubbkursutställningen på
lördag - söndag. Min senaste dikt finns utlagd på poetsidan.
Ateism 14.59
2009-maj-11
Fast nu måste jag ta tillbaka det jag skrev förut. Jag tog två bilder av ett molnområde på gränsen mellan Värmland och Dalarna med en timmes mellanrum och bilderna är klart olika.Så jag tror man kan lita på molnobservationer om man inte kräver allför stor upplösning på bilden, då finns risk att man förväxlar molnen med snöfläckar eller annat.
11.43
Jag har börjat leka lite med Google Earth, ett program som man kan ladda ner gratis och som det nog lönar sig att lära sig mer om hur man använder. Till att börja med fungerar det som en karta som man kan använda för att besöka platser där man varit eller vill veta hur det ser ut på. Men det finns också möjlighet att tilta bilden så man får se det hela inte rakt uppifrån utan från en plats mer eller mindre nära markplanet. Men när det gäller aktualiteten på de bilder man ser så är det svårt att få någon riktigt bra uppfattning om hur länge sedan det är som de togs. När jag nyligen var i Stockholm åkte jag förbi några nybyggda hus, men när jag tittar på samma plats på Google är de fortfarande under byggnad. Det finns möjlighet att se hur molnen ligger över landskapet, men om jag går in på en plats nära min hemby ser jag visserligen moln, men på bilden har de inte ändrat sig sedan igår, fast jag på himlen kan se hur de rör sig. På vissa platser, särskilt i städer, ser man detaljerade bilder med parkeringsplatser där man tydligt ser alla bilar, men när man vill se en mindre tätt befolkad plats som t ex Kövra så är bilden betydligt suddigare, visserligen ser jag av vägarnas sträckning precis var mitt hus ligger, men jag kan inte se det tydligt. Men jag antar att det är med det här programmet som med allt annat i datavärlden att det det har sina fel och brister till en början men att det blir bättre och bättre. Mycket att leka med är det redan. Det är ganska kul att man kan få de exakta geografiska koordinaterna för platser där man befinner sig eller har varit eller ska resa till.
10.23
2009-maj-10
Allt eftersom mina dikter och enstaka prosatexter lämnar hårddiskens eller byrålådans dunkel och kommer ut här på nätet får jag lust att skriva mera liksom för att fylla ut tomrummet i mina gömda och glömda rum. En hel del är små minnesfragment från barndomen som poppar upp. Vem vet om det fortsätter så här kanske jag för lust att skriva någon längre berättelse. Men vad jag är rädd för är att hamna i det jag kallar transportsträckor och som, när jag finner dem i en berättelse gör att jag stoppar upp och tappar intresset för att fortsätta. Så tills vidare får det bli små korta sammanhållna beskrivningar av någon episod. En sådan episod som blev mera levande för mig när jag började fundera över näcken och hans inflytande över människorna är något som jag dragit fram ur minnets gömmor, och har rekonstruerat på grundval av vaga minnesbilder. En förklaring till att jag har en skräck för vatten som jag aldrig har lyckats få bukt med. Och jag tänker mig att det finns upplevelser som ligger strax under medvetandets gräns men som kan vara en anledning till att folk ibland reagerar irrationellt fast dom själva inte är medvetna om orsakerna.
Byälven 11.20
2009-maj-9
Igår var vi på Gamla Teatern i Östersund och såg en föreställning med vokalgruppen Sonic Six. Det var en underbar blandning av spexartade inslag och fina musiknummer. Allt inramat av en parodierad men samtidigt innehållsrik föreläsning över ämnet Varför sjunger människan?Alla upptänkliga teorier om detta ämne illustrerades på ett sätt som lockade till många glada skratt. Där förekom inslag av apvrål, buddhistisk tempelsång,gregoriansk sång, och så en radda sånger där kärlek var temat, antingen den illustrerades i balladstil eller som rock eller som tango eller melodifestivalsång. Salongen på gamla Teatern var fullsatt, och som väl var hade ÖP redan i förrgår en recension av föreställningen i Krokom, så slapp publiken i Östersund med omnejd att i efterhand läsa att något var så bra så man gärna skulle ha gått på det.Här är en länk till ÖP:
Sonic Six 11.57
2009-maj-8
Nu har jag fått den affisch jag vill ha...Den 16-17 maj ska vi ha utställning av vad vi har åstadkommit under årets gubbkurs och även den andra gruppen med bara tjejer. Jag är förstås väldigt stolt över att en av mina målningar utvalts till affisch, som jag tycker blev väldigt snygg, eftersom texten passar in så fint, och jag tycker att själva anslaget är några som kommer för att titta på något precis som man känner sig när man går på konstutställning. Jag har också en liten annan sak som jag ska medverka till och det är ett litet landskap med lerfigurer av fantasidjur som jag har gjort ett litet ljudmontage till och det är meningen att det ska stå och gå i ett hörn i verkstan utanför själva ateljen.
Min målning som jag nog har berättat om förut föreställer Don Quijote och Sancho Panza. Det var jag faktiskt inte medveten om när jag började måla, men de kom till och ville vara med och så fick de det. Affisch 14.15
2009-maj-5
Uppsala högar
Den här bilden målade jag för 40 år sedan. Den föreställer mig och min familj och några släktingar vid Uppsala högar.Jag står vid vår bil som är den blå Taunusen och håller på och ordnar med barnvagnen. I den ligger Figgis som är ett drygt halvår gammal.Närmast står min mor och far som skulle ha varit 106 år om de levat nu. Min fru Maggie som inte heller lever längre har en gul kappa, och bredvid henne står en god vän till oss som hette Karin. De tre längst till vänster är familjen Montgomery som omkom i en bilolycka bara något år senare. Längst bort på en av högarna går min bror Bengt och läser en bok, hans fru Ulla är på väg upp till honom. Längre till höger kommer tre personer och en hund, det är min bror Leif, hans fru Inga och deras dotter Ingela och hunden som nog heter Higgins. De tre nedanför dem är en barnflicka som jag inte minns vad hon hette, hennes fästman och en hund. Kvinnan i röd kappa är Inger Kristiansen, hon talar med sin man Tore. Det är de som äger den fina Jaguaren som står bakom vår bil. Deras som Arnulf är tillsammans med Karin på väg att bestiga den närmaste av högarna. Mellan barnen och bilen kommer morfar Gösta och mormor Ellen, deras son Örjan är på väg uppför högen. Längst ner till höger är familjen Linder, Marianne och Uno, deras barn Åsa och Mats och hunden Fia. Av dem som finns på bilden är det tio som jag vet inte längre finns i livet, åtta som jag inte vet riktigt säkert, och nio som jag säkert vet att de fortfarande finns. 20.05
Jag tror det är så för dom flesta som skriver på sådana här bloggsidor att ibland blir det mycket och ibland litet. Nu har jag varit i Stockholm några dagar och träffat barn och barnbarn. Eftersom jag inte träffar mina barnbarn så ofta så hinner det hända ganska mycket med dem från den ena gången till den andra. Och även om alla åldrar har sin charm så är det ändå skönt att få ta del av en utveckling som innebär att nya förmågor kommer till, goda vanor befästs, saker går lättare. Det är väl inte någon generell beskrivning av hur uppväxandet går till , men just nu känns det så i alla fall och då är det ju det man ska ta vara på, inte börja kraxa om en massa problem och bekymmer som nog kommer framöver.
08.51
archives
|
