| Email: |
|
2009-apr-28
I förmiddags ringde det på dörren. Det var min granne Henrik Falk som ställde en fråga som jag med stor glädje svarade ja på. Det var nämligen så att i höstas när vi var klara med avverkningen på tomten och hade sålt en del av veden och tagit reda på en annan del så blev det i alla fall kvar ett par stockar som var för stora både för att kunna skickas som massaved och för att vår vedklyv skulle rå på dem. Nu har de legat översnöade under vintern men när snön smälte så anmälde sig frågan vad man skulle göra med dom. Men alldeles självmant kom min granne till hjälp. Han frågade nämligen om han fick ta stockarna och göra skulpturer av dem. Han har tidigare gjort en fin skulptur av en fågel, en falk som han gjorde av stubben till en stor tall på hans egen tomt. Så nu ska det bli kul att se vad det blir av de här stockarna. Och så är vi av med ett problem, basådärba!
17.47
2009-apr-23
I tisdags fick jag se mig som näck en kort glimt i TV. Det var Eftersnack som bjöd på klipp ur tidigare program, och det här gjordes i september 2007. Det är samma inslag som jag använt en snutt av i min video Näckens polska på Youtube, fast här kan man se mig och Eftersnacks reporter Erik Nyberg som jag tvingade att klä av sig naken och kompa mig på en fiol som jag hade tagit med mig och gett honom en kort instruktion om hur han skulle använda. Det här inslaget kommer i bättre kvalitet än i min video ungefär 6½ - 8 minuter och 20 sekunder in i programmet(det kommer några andra inslag mitt i). När jag tittar på video från SVT i min dator kommer det upp en ruta som säger Download this video, men jag har aldrig lyckats få det att fungera. Att plocka stillbilder går bara ibland, när jag använder knappen Print Screen på mitt tangentbord.
Eftersnack 17.45
2009-apr-21
Om det kommer nån som börjar rabbla siffror som är häpnadsväckande så gäller det att dra öronen åt sig. För det första gäller det att vara misstänksam: är dessa siffror grundade på tillförlitliga mätningar? Är dessa mätningar gjorda så att de representerar vad som gäller nu och här?För det andra gäller det att bedöma om dessa siffror grundar sig på något som är realistiskt? Jag kan t ex utgå från priset på en flaska vatten i affären och säga att om jag kunde sälja allt vatten i Storsjön till det priset så skulle jag bli billionär. Men nu säger sunda förnuftet att det är ingen större ide att försöka.Om någon påstår att allt uran som skulle kunna utvinnas i Oviken är värt miljarder på världsmarknaden så är det under förutsättningen att det är upptaget och anrikat. Men det är det ju inte.
I de argument som gruv- och prospekteringsbolagen framför för att starta uranbrytning framhålls att Sverige är ett bra land att bryta uran i. Om man ser på den totala förekomsten i världen av uran så visar det sig att denna bedömning inte grundar sig på att förekomsten skulle vara särskilt hög just här. Det måste finnas andra faktorer som gör att bolagen intresserar sig för vår mark. En av dem kan vara att lagstiftningen här är sådan att det är relativt lätt för ett utländskt bolag att få tillstånd att bryta uran här. Men det kan man inte säga rakt ut. Det är bättre att ge sken av att Sverige är oerhört rikt på uran, med hjälp av gamla siffror som inte är relevanta längre eftersom de publicerades innan en stor del av de fyndigheter som finns på andra håll i världen hade rapporterats. 17.02
2009-apr-20
Igår var det inslag i både Rapport och Mittnytt om manifestationen mot uranbrytning här i Oviken. Idag kan man både på ledarplats och i ett nyhetsinslag läsa om detta i Östersunds-Posten (op.se)
Det finns också en artikel i Länstidningen (ltz.se). Bra att det får så stor uppmärksamhet i media.Jag såg en sammanställning av vilka nationer som för närvarande levererar uran till världsmarknaden. Där framgår det att Canada levererar en fjärdedel av allt uran i världen. Man kan föreställa sig att anledningen är att där finns stora glesbygder med en befolkning som haft lite att säga till om. Om det är så att de stora bolagen har riktat sina blickar mot Sverige i tron att det skulle kunna bli likadant här så tar de fel. 14.19
2009-apr-19
Idag har vi varit på ett möte om planerna på uranbrytning i ett område som ligger bara en mil norr om Kövra där vi bor. Talare var Olov Holmstrand, sedan framträdde Mikael Rahm med dikter och appeller och sedan anordnades ett demonstrationståg en bit in i det område där ett företag som gjort provborrningar planerat en gruva. Olov Holmstrand har lång erfarenhet av att ha hanterat dessa frågor på andra håll i Sverige, och har grundligt satt sig in i de förhållanden som företagets kalkyler baserar sig på. Jag köpte också en skrift utgiven av Nätverket Nej till uranbrytning, Naturskyddsföreningen och Studiefrämjandet. Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att det är viktigt att inte låta sig förföras av siffror. Så och så stora värden, så och så många arbetstillfällen, så och så lite påverkan på miljön. Det har sagts att denna fyndighet är unik i världen eftersom den baserar sig på ett ovanligt tjockt lager av alunskiffer, men uranhalten är relativt låg, så om man skulle ta ut allt skiffer som behövs för att ta ut alla de pengar som denna fyndighet som mest kunde ge så skulle det bli ett oerhört stort ingrepp i miljön. Först skulle det bli en orhört stor grop och även om gruvföretaget lägger tillbaka allt material så har det svällt på grund av sönderdelningen. Dessutom kommer den radioaktivitet som nu ligger bunden i en relativt ofarlig form läcka ut i grundvatten och förorena Storsjön för all framtid. Så det är bäst att säga ifrån att någon uranbrytning vill vi inte ha!
15.28
2009-apr-17
Idag har jag haft 15 000 läsningar på mina dikter på poetsidan. Som jag sagt tidigare är det här med antal inte så viktigt, men det är ju i alla fall kul att se att det finns en kanal som fungerar för att föra ut det man puttar in där. Och tydligen så är det inte bara så att läsningarna gäller det jag senast lagt ut utan många går tillbaka i listan och tittar på gamla dikter. Det är i alla fall en väldig skillnad mot för ett år sedan då det mesta låg på min hårddisk. Sen är det ju också så att när man rör om i gammalt så kommer det till en del nytt också, och en del av det nya jag skrivit under året skulle knappast ha kommit till om jag inte haft en kanal för det. Och framför allt har jag fått lite perspektiv på det jag skriver i och med att jag får jämföra det med vad andra skriver. Som att gå en skrivkurs, fast utan att vara utlämnad åt en lärares tyckanden om vad som är värdefullt eller inte.
Härom dagen hittade jag några väldigt bra texter av en man som läste religiösa texter kritiskt. Nu hittar jag dem inte men jag letade på Humanisternas hemsida och där hittade jag ett väldigt bra citat ur ett tal som Obama höll före valet, som jag gärna vill citera här: ”Oavsett vad vi en gång var, är vi inte längre en kristen nation, åtminstone inte enbart. Vi är också en judisk nation, en muslimsk nation, en buddhistisk nation, en hinduistisk nation och en nation av icke-troende. Och även om vi bara hade kristna runt omkring oss, om vi kastade ut alla icke-kristna från Amerika, vems kristendom skulle vi undervisa i våra skolor? Vilka stycken ur Bibeln skulle ligga till grund för vår lagstiftning? Skulle vi följa de texter i Bibeln som ger klartecken till slaveri? ... Eller skulle vi följa Bibelns råd att stena våra barn till döds om de avviker från den rätta tron? Eller borde vi hörsamma Bergspredikan, en text som är så radikal att det är tveksamt om försvarsdepartementet skulle överleva dess tillämpning? Demokratin kräver att de religiöst motiverade översätter sina ståndpunkter till universella, snarare än religionsspecifika värderingar. Det innebär att politiska förslag och ståndpunkter måste vara mottagliga för förnuftiga argument.” 18.02
2009-apr-14
Jag är inte precis någon fågelskådare men idag noterade jag i alla fall att storspoven hade kommit för den har ett tydligt och karakteristiskt läte. Nu är ju storspoven en fågel som låter medan den flyger, men här är en annan observation av en fågel som jag gjorde en sen kväll för några år sedan:
vara fågel 18.57
2009-apr-13
Nu är det så lite snö kvar så nu måste man upp i fjällen om det ska bli någon skidåkning. Idag tog vi en promenad längs en timmerväg anlagd tidigare i vinter. Men nu var den så uppblött så det var ganska tungt att gå. Älgspår var det nästan längs hela vägen. Tydligen har någon älg tyckt att det var lättare att gå där än att pulsa i den snö som ändå finns kvar i skogen. En liten saga på vers som jag gjorde tillsammans med mina barn för trettifem år sen typ har jag lagt ut på poetsidan.
En uggla, en bil, en gardin och en skog 15.37
2009-apr-11
Dagens skidtur bjöd på en överraskning. Vid elvatiden åkte vi vår vanliga tur på Storflon längs ett skoterspår, och efter ungefär två och en halv kilometer stannade vi. Eftersom det blåste idag sökte vi upp en plats i någorlunda lä i en grandunge. Efter att ha fikat fortsatte vi en bit till men vinden tilltog och i stället för att kämpa i motvind vände vi om. På vägen tillbaka ungefär en kilometer från landsvägen såg vi att en stor björn hade korsat våra spår och fortsatt i ostlig riktning. Snön är väl bitvis ungefär halvmeterdjup, och där såg man att björnen trampat ända ner till botten, och det var vatten i groparna, men vid skoterspåret där snön var hårt packad syntes märken efter tassarna.
16.12
2009-apr-10
Det går fortfarande bra att åka skidor om man håller sig i skoterspåren uppe på storflon. Det var inte det solsken som vi hade hoppats på, men nästan alldeles vindstilla och vi satt länge och njöt av den friska luften och tystnaden, ingen trafik, inte ett enda flygplan bara några avlägsna fågelläten.
Dagens dikt har jag lagt ut här en gång förut, men nu finns den på poetsidan. Den är en kommentar till främlingsfientliga partiers metod för att värva sympatisörer, det gäller att få folk att tro att världen består av två kategorier: vi och dom av vilka vi är dom goda och dom dom dåliga som är värda vårt förakt. Om föraktet 21.33
2009-apr-9
En härlig morgon med kaffe på sängen, sång och små paket, från min hustru, och två av mina döttrar, A-S och B-S. Gubben fyller nämligen 71 år i dag, kan man tänka sig.Figgis ringde på förmiddagen och berättade bland annat att hon och Karin varit och sett en rolig buktalare som hade en föreställning i Stockholm. Man kan också se honom på hans hemsida:
Jeff Dunham 15.16
2009-apr-8
Eftersom gubbkursen snart är slut för terminen har vi börjat gå igenom och fullborda sånt som inte är riktigt klart. Jag ägnade en del av tiden till att göra klart en målning som heter Hummerskymning. Sen blev det tid över, och då letade jag upp en bild i en tidning med två figurer i silhuett i en dörröppning som jag använda som förlaga. När jag nästan var klar mad min målning sa Anders som satt mitt emot att det där är ju Don Quijote. Och då såg jag att det var det. En reslig figur till häst. Jag förtydligade hans huvud så man ser att han har ett tvättfat som hjälm, och figuren bredvid är liten och lite hukande, och ser ut att sitta på en åsna. Så nu heter den Don Qijote och Sancho Panza och kommer att vara med på utställningen i Hackås den 16-17 maj.
22.22
I ÖP igår läste jag om en bok som jag tänker skaffa mig. Den heter Personligt och är utgiven av Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna som såvitt jag förstår förespråkar en religionsfri livsinställning. Jag återkommer om boken när jag läst den, men tills vidare vill jag bara återknyta till de tankar jag tidigare ventilerat här på sajten. Jag tror det är oerhört viktigt att man drar fram i ljuset de skadeverkningar som en sträng religionsutövning kan föra med sig oavsett i vilken guds namn den sker. Samtidigt tror jag att det finns något värdefullt i många religioner och de som jag känner till något om är kristendomen,buddhismen,taoismen och schamanismen.Att fundamentalister kan ställa till stort elände känner vi till oavsett om de är judar, muslimer eller kristna, däremot vet jag inte om det finns fundamentalistiska buddhister eller schamaner. Men, som jag tidigare sagt här på sajten det är meningslöst att tala om för en religiös människa att hennes tro är en villfarelse eftersom den inte grundar sig på sakliga argument och därför är det meningslöst att argumentera. Däremot tror jag det är viktigt att komma ihåg att det finns stora likheter mellan att bli "frälst" och att bli förälskad. Vi borde helt enkelt gå in för att lära oss mer om kärlek både den som ger oss en förankring i tillvaron och den som binder oss till en eller flera människor. Min dikt Pastor Persson innehåller några funderingar om detta och har du inte läst den så lägger jag en länk här.
Pastor Perssons Poesiafton 09.45
2009-apr-7
I morse var det härligt solskensväder. Perfekt för en skidtur på en dryg halvmil och en timmes fika i brassestolar. Fast solen tar hårt på snön, fläckarna av barmark blir större och större. Nu är isvägarna stängda, så nu får man åka på land hela vägen till stan. Om man nu ska det.
Jag fann en dikt som jag publicerat här i somras inte fanns med bland de dikter jag lagt på poetsidan. Så nu finns den där. En bit bröd och lite fisk 21.07
2009-apr-6
Datorn som vägrade vara med på nätet beter sig konstigt igen. Nu är det så att det tar en förfärligt lång tid att starta den. När vi inte hade fått igång den på ungefär en timme ringde vi supporten som rådde oss att ta med den till affären. Där lät dom den stå på ännu längre tid, sen startade den och så fick vi ta hem den igen. Nu senast tog det ungefär fem minuter innan den kom igång. Det är trist med grejer som fungerar så där halvdant. Kanske är det så att datorerna inte har blivit mindre tillförlitliga, utan att det är vi som har ökat våra förväntningar på att vi ska kunna lita på dom?
10.47
2009-apr-5
Vilket är bäst:
att vara sämst i en bra orkester eller bäst i en dålig ? Om du väljer det första alternativet och har dålig självkänsla så känner du nog att du nätt och jämnt duger och att du kanske helst skulle lägga av så de andra slipper skämmas för dig.Men om du har en bra självkänsla så tycker du kanske att det är ändå fantastiskt att få vara med och göra mycket bättre musik än du skulle klara av ensam och att du hela tiden inspireras till att försöka överträffa dig själv och i det långa loppet bli bättre och bättre genom att öva intensivt och hänga med i sådant som du inte trodde dig om att klara av. Om du väljer det andra alternativet och har dålig självkänsla så kommer du antagligen att känna det som om du hela tiden påminns om att du kan en masssa som dom inte kan. Men det är inte säkert att din självkänsla blir bättre för det. Har du en bra självkänsla kanske du känner att du kan uträtta något för dem som kan mindre än du och att resultatet kanske med tiden blir bättre och bättre. Själv tror jag att jag helst skulle välja det första av de två alternativen. Men lyckligtvis så behöver jag sällan känna mig hemma i någon av kategorierna. Allra bäst trivs med att känna mig någonstans i mitten, där jag både får känna att jag utvecklas i mötet med människor som kan mera än jag och känna att jag har något att ge till andra. Och allra bäst blir det om man inte behöver hålla på och jämföra, utan att det är självklart att alla ger och tar på olika sätt med olika förutsättningar och olika resultat. Idag har jag lagt ur en lunchpsalm på poetsidan Lunchpsalm 17.52
2009-apr-2
Nu var det så här att jag ville lägga ut sången om Kalle Kantarell på myspace som jag berättade igår. Men då var jag tvungen att ta bort något. Så jag tog bort Franciskus av Assisi. Men så fick jag lust att göra en liten video på den. Så nu ligger den där på YouTube. Men det är ju kul att där får man hänvisning till andra videosar och jag har börjat titta på det som ligger där om Franciskus. Så kanske jag får lust att lära mig lite mer om honom. Man vet aldrig vart det leder när man börjar nysta i någonting. Här är min video. Sången sjungs av Kiki Korths-Aspegren, Anders Hedén och Pedro Blom.
10.10
2009-apr-1
Gubbkurs igen. Nu är det bara ett par gånger kvar och jag har flera ofärdiga alster som det är bäst att göra klart innan kursen är slut.På min dadaistiska målning som jag började på för fjorton dar sen hade jag försökt måla en cello i ett ganska svårt perspektiv, men jag kände inte riktigt för att fullborda den så jag täckte över de svåraste delarna med en blå hummer.
22.37
Visan om Kalle Kantarell har jag haft liggande länge. Jag hade planer på att göra en version där jag spelade en vers på fiolen, till det komp som redan fanns inspelat, men hur jag trixade med det där så fick jag det inte att gå ihop med det som redan fanns inspelat. Jag försökte göra en ganska strikt version som skulle bilda en kontrast till det övriga, med lite grann samma känsla som stråkkvartetten i Beatlessången Eleanor Rigby. Men jag fick inte till det. Så nu har jag tagit bort den versen och hur det blev kan höras på
Kalle Kantarell Texten finns att läsa på: Kalle Kantarell 16.18
2009-mar-31
Det här med nätverk är verkligen förbryllande ibland. Det verkade uteslutet att problemen med vårt hemnätverk skulle kunna ligga någon annan stans än i den dator som krånglade eftersom alla andra datorer fungerade utan problem. Nu testade vi den på ett annat trådlöst nät och det gick bra. Nu har vi en ny router, och då fungerar den här datorn som det verkar, i alla fall än så länge. Så nu gäller det att få alla andra datorer att fungera ihop med den. Man kanske blir tvungen att läsa någon sorts bruksanvisning. Fast då är det väl som vanligt, den är skriven på ett kryptiskt språk som man inte förstår. med odefinierade begrepp och oklara syftningar och anvisningar om saker som man ska göra men utan att förklara varför. Men man ska väl inte gå händelserna i förväg . Och nu är jag inte arg på El-Giganten längre.
Här är en limerick som jag nog har meddelat en gång förut men det var länge sen:
Arbrå
20.21
archives
|
