| Email: |
|
2009-feb-28
Strålande sol. Härligt vinterväder. Axel vill vara hemma och rita, och Ann-Sofie och Britt-Sofie vill sova. Dom var på fest igår och har nog en del sömn att ta igen. Dom får vara hemma med morfar medan resten av gänget åker till Bydalen. Igår la jag ut Elins teckning av Axel som trollkarl och idag lägger jag ut Axels teckning av en snowboardåkare.
Snowboardåkare 12.46
2009-feb-27
Igår efter skidåkningen i Bydalen och middagen som åts med god aptit gjorde Elin ett par fina teckningar. Här är storebror Axel när han gör entre som trollkarl
trolleri 17.54
2009-feb-26
Tandvärken visade sig komma från en inflammation i en tand i överkäken. Jag har fått penicillin och en ny tid om tio dagar, då en rotfyllning skall göras. Det värker fortfarande ibland men är lättare att stå ut med nu när jag vet att det hela är under kontroll.
Nu är Karin med familj här och firar sportlov. Både igår och idag har vi varit i Bydalen, som är den av sportorterna häromkring som de trivs bäst med. I går kväll var det dessutom kälkåkning i Persåsbacken som de uppskattade mycket,det var mycket folk där, och det var Kövra skola som hade organiserat en kälktävling, och som serverade fika. Nu i kväll var två av barnen nere på isbanan vid skolan och åkte skridskor, så det är många vinteraktiviteter som pågår här. Vi kände oss så säkra på att Elin, fem år skulle komma ihåg vad hon lärt förra året då hon blev duktig på att svänga och bromsa, men i år inledde hon det hela med att åka rakt utför utan att kunna bromsa, men som tur var fick Britt-Sofie tag på henne så hon kunde stoppa den vådliga framfarten, och sedan fick hon öva svängar en stund medan pappa Jörgen höll henne i en töm så hon inte skulle fara iväg för fort. Nu idag har hon varit och åkt i den lilla barnbacke som ligger lite högre upp på fjället, och det gick bra. Igår fick jag ett mejl om att min vän Anders Hedén startat en hemsida. Redan finns ju flera av hans insjungningar på min sida som heter myspace.com/anderssonsong men nu kan man alltså både läsa om Anders, se på hans bilder och lyssna på fler sånger. Rekommenderas å det varmaste! www.andersheden.se 22.42
2009-feb-24
Tandvärk är inte roligt. Fast det är roligare med sådan som kommer och går än med sån som molar hela tiden. I natt vaknade jag av att det värkte, och då gick jag upp och skrev en dikt. Jag fick nästan genast ett par kommentarer på den och dom och en stunds ihärdig tandborstning gjorde att jag kunde somna om. Nu är det bättre och jag har fått löfte om att komma till folktandvården i Myrviken klockan 720 i morgon. Det känns att dom verkligen gör allt dom kan för att hjälpa en när man har det svårt.För övrigt väntar jag på att min dotter Karin med familj ska komma på sitt årliga sportlovsbesök fast det är inte klart om dom kommer i kväll eller i morgon. I alla fall är det perfekt sportlovsväder just nu, ett par minusgrader och solsken. Och även fast jag inte har tandvärk just nu så lägger jag en länk till min nattliga dikt:
Det sägs 11.46
2009-feb-22
Igår var vi på Olles 40-årskalas på Kövra skola. Ett mycket trevligt kalas med inte för långa tal och många roliga och fyndiga visor med snälla elakheter som det brukar vara i Olles krets av familj och vänner. Själv hade jag inte skaldat något, men Uno och jag spelade låtar medan gästerna samlades i skolhuset efter att ha åkt kälke i Persåsbacken. Jag deltog inte i själva åkandet, eftersom det förutsätter att man åker upp i skidliften och skidliftar har jag aldrig begripit mig på. Men man måste inte pröva allt här i världen. Men det var kul att se att flottan av kälkar utökats med en del nya modeller, några utformade ungefär som en trehjulig cykel fast förstås med medar i stället för hjul.Det var förfärligt roligt att få tillfälle att spela några låtar med Uno, för även fast ingen av oss spelar låtar regelbundet så har vi en gemensam repertoar av låtar, som kommer fram mer och mer ju längre man håller på.
Och apropå kalas så lägger jag ut en dikt på poetsidan som handlar om ett litet kalas som berättas om i Bibeln, fast jag ser det i ett lite annorlunda perspektiv än det vanliga. Marta och Maria 16.09
2009-feb-19
Eftersom jag lagt ut några dikter om träd plockar jag fram en till ur mina gömmor och lägger på poetsidan
Lönna 13.57
Till gubbkursen igår hade jag tagit med mig ett par högtalare och en mp3-spelare. Jag hade gjort ett montage av ljud som associerade till urtidsvarelser av diverse ljud som jag hade sparade i min dator, fåglar, cikador m m , fast transponerade så de lät som urtidsdjur, blandat med rytanden och jämrande ljud. Dom lerfigurer vi gjorde för några veckor sedan hade vi placerat på ett bord, jag ställde högtalarna på varsin sida om det och satte igång ljudet. Resultatet blev över förväntan, vi bestämde oss genast för att när det blir dags att ställa ut våra alster ska vi göra ett landskap, ungefär som en julkrubba (eller ljudkrubba) och ordna till någon belysning med olikfärgade ljus som gärna får förändras om vi kan hitta på någon anordning som sköter det automatiskt.
I övrigt bestod uppgiften av att känna på surrealismens uttryckssätt. Vi fick klippa ut bilder ur veckotidningar, som vi gjorde ett collage av som vi sedan skulle använda som förlaga till en målning. Jag placerade en leende servitris och en noshörning i ett alplandskap, skisserade upp det hela på ett ganska stort papper och började måla det med akvarellfärger. Nu på morgonen när jag vaknade kom jag på att det blir mycket bättre med en noshörning till,som jag nog får måla på ett särskilt papper och klistra in i målningen.En av gubbarna, Janne, siade om att en gång i framtiden kommer det att komma ut en tjock bok om vår konst som ska heta Gubbismen. 10.02
2009-feb-17
Tolv grader och en inte särskilt stark men ordentligt bitande vind från sydost. Jag plockar fram en gammal dikt:
När det blåser riktigt kallt 18.27
Idag har jag lagt ut en dikt som jag tror är den kortaste jag skrivit.
Se trädet - hör hackspetten 12.09
2009-feb-16
Ungefär en mil norr om Kövra där jag bor har man konstaterat att det finns uran i marken. Tydligen rör det sig om en fyndighet som är mycket stor även mätt med internationella mått.Och efter vad jag har hört så är det inte bara fråga om uran utan om utvinning av metaller som är sällsynta och dyra.
Det här väcker förstås en massa frågor. Skall vår idylliska hembygd förvandlas till ett gruvområde? Skall väldiga mängder av sten transporteras upp från underjorden och läggas i enorma högar? Vem skall göra detta? Skall det komma arbetare utifrån som inte tillför bygden någonting utan lägger ytterligare bördor till den glesbygdsproblematik vi redan har? Skall dom dra iväg med våra skatter utan att vi får någonting med? Skall vi riskera att rester av radioaktiva ämnen förstör grundvattnet och läcker ut i sjön? Skall vi stå inför risken att gruvdriften plötsligt upphör utan att de ansvariga städar upp efter sig? Skall vi över huvud taget tillåta att man satsar på något så farligt för säkerheten och miljön som kärnbränsleframställning? Eller ska vi se det som ett möjligt uppsving för vår bygd? Nya arbetstillfällen? Underlag för bättre service? Kanske vi kunde få tillbaka den bensinpump som Statoil monterade ner för någon månad sedan? Fler barn till byskolorna? Fler skattebetalare? Fler deltagare i kulturlivet?Större efterfrågan på fastigheter och lägenheter? Svårt att veta. I alla fall tror jag inte att det går att fortsätta som om dessa ganska uppseendeväckande fynd inte hade gjorts i borrhålen.På ett eller annat sätt kommer det att påverka oss, och det ganska snart. I alla fall så fortsätter jag att elda med ved och pellets. När det är så kallt som nu, idag är det 18 grader, så får man sota pannan lite oftare, fast en gång i veckan räcker gott. En dikt om trädet som jag skrev för ganska länge sedan lägger jag ut på poetsidan Se trädet - se människan 11.28
2009-feb-15
Ett härligt vinterväder. Solen får alla diamanterna i nysnön att gnistra. Dessutom värmer den behagligt. Skidturen idag blev inte så lång eftersom det var djup snö och inga spår mer än ett skoterspår som gick ganska slingrigt och inte alls där man ville ha det. Trots att det har varit kallt länge och ingen tö var det långa sträckor där man såg att det har varit vatten på isen. Men kanske är det så att det bildas sprickor när vattennivån sjunker i sjön och att det är där det tränger upp vatten även fast isen är ganska tjock.
15.15
En bil kommer inte på gatan. Om jag skulle säga så till någon skulle denne nog undra varför jag uttrycker mig så konstigt. Men när jag slår på min dator händer det att jag får ett meddelande som lyder En nätverkskabel är inte ansluten.Strax därpå får jag ett annat underligt meddelande: Anslutning till lokalt nätverk är nu ansluten.Datorn har alltså på något vis lyckats med att ansluta en anslutning till en anslutning.
Märkligt att vi accepterar sådant trams utan att protestera. Man tycker att allt som har med datorer at göra borde vara strängt logiskt. Men jag tror att de flesta av oss när vi i arbetet med våra datorer drabbas av något som är ologiskt eller ogenomtänkt eller helt enkelt inte fungeerar så tror vi att det är oss det är fel på. En dikt om att vara logisk eller inte bara det har jag haft liggande bland mina stenhurtexter. Nu lägger jag ut den även på poetsidan. Just idag såg jag att hag har haft 10000 besök där. Nu är det där med antal inte så viktigt för mig, att jag lägger ut mina dikter och andra texter beror mest på att de blir arga på mig om jag låter dem ligga i byrålådor eller hårddiskar. Men visst är det kul att det fungerar det här med att publicera alster på nätet. Här är dikten: Sokrates fru, Xantippa 11.35
2009-feb-14
Här är tre påståenden. Om du inte håller med dem är det ingen ide att läsa vidare.
De flesta människor blir någon gång i sitt liv förälskade. Många blir det ofta, några blir det aldrig. Om förälskelsen blir obesvarad kan den vara allt från en lätt pirrighet till en börda som gör livet tungt eller outhärdligt. Om förälskelsen blir besvarad kan den vara allt från en ljuv hemlighet till en kraft som ställer krav, som måste mötas med en rad åtgärder, som ofta innebär att gamla relationer måste omvärderas eller brytas, äktenskap upplösas eller ingås, man flyttar ihop eller isär osv. Om du håller med om det här så vill jag presentera tre påståenden till: De flesta människor anser sig ha någon form av tro, som för en del är en bergfast övertygelse men för andra en förmodan om att det finns något utanför det egna jaget. Att t ex hävda att Gud inte finns är lika mycket en tro som att hävda att Gud finns.Några grubblar aldrig över trosfrågor Många människor som känner att deras tro delas av andra kan med dem uppleva en gemenskap i t ex en församling. Många människor som inte upplever en sådan gemenskap går med en ständig känsla av att det fattas något i deras liv. En del bryr sig inte. Många människor som har en stark tro känner ett behov av att inför vänner och anhöriga manifestera sin tro eller tillhörighet till sin trosinriktning i ord, levnadssätt, klädsel osv.I många trosriktningar finns kravet att iaktta en rad regler och att missionera eller t o m att kriga mot anhängare av andra trosinriktningar. Allt detta är mänskliga beteendemönster. Vi kan om vi vill förklara dem för irrationella och onödiga, men vi kan inte bortse från att de spelar en väldigt stor roll. Och oavsett om vi känner igen oss själva eller inte i dessa beskrivningar så måste vi vara medvetna om att de gäller för de flesta människorna omkring oss. Vi kan till exempel avfärda alla fundamentalister som dårar, men vi kan inte bortse från att de orsakar en stor turbulens i politiken och utgör ett hot mot freden i världen.Som Ewert Ljusberg uttrycker det i Gånglåt från Knutby: " Var och en blir farlig på sin tro". Och när jag i TV ser en ateist förklara för en djupt troende kristen att din gud finns inte, så tycker jag situationen är väldigt lik den som jag var med om för ett antal år sedan när jag blev förälskad i en kvinna trots att jag redan var gift och hade barn. Jag försökte naturligtvis intala mig att det hela var oförnuftigt och uppslitande både för mig och alla mina närmaste, men jag klarade inte av att förneka det som hade hänt mig. När det gäller religion och politik har jag undvikit att gå med i någon församling eller något parti även fast jag ser att de som går med någonstans kan få uppleva en stark gemenskap som hjälper dem att orka med livets alla besvär. Så hur ska vi föra diskussionerna om livets mening och annat som pockar på? Jag tror det gäller att undvika att vi målar in oss i var sitt hörn med att börja med att deklarera ett ställningstagande: detta är min tro och den viker jag inte från. I stället borde vi börja med att komma överens om saker, som till exempel alla människors lika värde. Och att den tro som en människa deklarerar är en del av hennes personlighet. Den kan diskuteras men först och främst respekteras. Och har vi börjat i den ändan tycker jag att frågan om Guds existens kommer ganska långt ner på ordningen av viktiga frågor, och ännu längre ner kommer frågan om gud heter Gud, Jesus eller Allah. 17.58
2009-feb-13
Några av de bilder som jag tog för att ha i min video Cavatina som finns på youtube.com/stenhur har jag nu också lagt i ett album på Facebook, där man kan se dem utan musiken och texten i videon. Det är bara att klicka här:
Cavatina album 18.49
2009-feb-12
Nu är alla fantasidjuren som vi gjort på gubbkursen färdiga och målade, både som tredimensionella objekt och som avbildningar i två dimensioner. Det var maffigt att se dom alla på ett bord i ateljen. Nu på morgonen har jag jobbat med ett ljudmontage med diverse djurläten och mer eller mindre musikaliska ljud, som jag tänkte prova att ha som ett slags ljudfond till alla djuren. Jag tänker också föreslå att vi ordnar något slags miljö till dem, ungefär som en julkrubba, det kunde bli ett fint inslag på den utställning som jag hoppas att vi kommer att ordna så småningom. Jag tänker ta med mitt ljudmontage till nästa gång och se vilket gehör jag får för min idé.
På poetsidan har jag lagt ut min dikt om den tredje profeten, den finns även som sång på CD:n Sten Hur och om det funnits plats på Myspace skulle jag ha lagt den där. Men man kan inte få allt här i världen.Här är i alla fall texten. Den siste profeten 15.34
2009-feb-11
Har just hittat en bild som nog är tagen vid en tv-inspelning som vi gjorde någon gång på sjuttiotalet. Det är Vladimir Ashkenazy som står och ropar någonting häråt och Christopher Nupen som står lite längre bort. Dom övriga är medlemmar av Sveriges Radios symfoniorkester. Jag tror att programmet handlar om Ottorino Respighi och hans musik, mer finns att läsa på Allegro Films hemsida.
Nupen_Ashkenazy 12.29
2009-feb-10
Nu har jag läst ut en bok som heter I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Jag ondgjorde mig för ett tag sedan över författare som diktar ihop historier om mer eller mindre kända personer och försöker få oss att tro att de är alltigenom sanna. Den här boken är helt annorlunda.Författarinnan är från början noga med att deklarera att en del är fakta och en del hennes tilldiktningar, och medan man läser boken är det ingen större svårighet att veta vad som är det ena och det andra. Jag tror att de flesta som känner en författare personligen har lagt märke till att ett eller annat i hans eller hennes böcker är hämtat ur en verklighet som man känner till. Jag vet också om fall där människor har känt sig utpekade i en bok även fast de inte varit nämnda vid namn, i ett fall tog de så illa vid sig att de flydde till en annan ort, och bosatte sig någon annan stans utan att så mycket som att ta ett farväl av sina gamla vänner. Men i det fallet är jag övertygad om att författaren inte hade någon avsikt att skada dem, det bar väl bara deras eget dåliga samvete som gjorde att de kände sig utpekade.
Den retrosaurus som jag modellerade i lera på gubbkursen för fjorton dagar sedan och har lagt ut en skiss av här har jag nu målat i akryl.Den ser lite konstig ut eftersom jag fotograferade den med blixt, men här är den i alla fall: retrosaurus 22.15
En strålande vinterdag och en härlig promenad runt omkring byn. Fem grader kallt, strålande sol över nysnön och vindstilla. Kan det bli bättre?
Och så har jag lagt ut en gammal dikt, jag kom på den en gång i tunnelbanan i Stockholm jag var på väg från Farsta där jag bodde och in mot stan. Jag slumrade till lite och drömde att jag visste svaret på hela gåtan om livets mening, så vaknade jag till och upptäckte att jag var i Gamla Stan där jag skulle byta till en annan linje, men precis i det ögonblick när jag klev ut på perrongen hade jag fortfarande kvar lyckokänslan av att veta vad allt egentligen går ut på, och det var just ordet Fluzidaneité.Det var en lång tid när jag kunde återkalla den där känslan i minnet, fast nu går det inte så bra längre. Men som det ofta är när minnet av något har bleknat att man har i alla fall kvar minnet av minnet och det är alltid något. Sten Hur och hans bröder 13.37
2009-feb-9
Dagens motion är snöskottning. Yttertrappan och balkongen är avröjda. Men eftersom det fortfarande yr omkring väntar jag med att röja av gården tills vinden mojnat lite, annars är det snart ogjort igen. Det har varit ganska kallt ett tag, kring minus 15 på dagarna och kallare på nätterna. Nu får vi hoppas att det inte blir töväder till sportlovsveckorna. Jag har målat färdigt på min retrosaurus, jag ska fotografera av den och läggga ut den här men idag har jag en alldeles nyskriven dikt som heter Törst:
Törst 12.22
2009-feb-8
Det finns många saker som jag inte förstår. Jag ska nämna två. Det ena är Einsteins relativitetsteori. Fast även fast jag inte förstår den fullt ut så finns det delar av den som jag inlemmat i mitt sätt att se på världen, och jag har stort förtroende för de vetenskapsmän som arbetar vidare och gör nya spännande upptäckter som de inte hade kunnat göra om de inte haft Einsteis teori att stå på.
Det andra som jag inte förstår är melodifestivalen. Att tre miljoner människor kan sitta och titta på något så innehållslöst: ett antal artister som framför låtar som inte säger mig något mer än tjonkatjonka. För några år sedan var det i alla fall bongtjickebonka. Och där står dessa artister med en glad om än ibland något plågad min och sjunger medan några dansare far omkring i turer som man inte förstår innebörden av och lampor som blinkar och fyrverkerieffekter och en programledare som mest säger pinsamheter och tämligen sällan lyckas få in något som är lite fyndigt. Några av tjejerna var lite halvsnygga och lyckades mer eller míndre med att se sexiga ut. För det mesta undviker jag att se på den sortens program, men igår tänkte jag ska väl ändå försöka begripa vad i detta som är så märkvärdigt. Det gjorde jag inte, så nu är jag precis lika okunnig som förut. Och så finner jag att jag nog har glömt tala om att min pjäs Isjungfrun som jag skrev någon gång på 1980-talet och som framfördes av Hackås Teaterverkstad för fyra eller fem år sedan nu finns utlagd, på Isjungfrun 16.10
2009-feb-6
Igår var vi på en underbar konsert med Ale Möller Band i Östersund. Bandet fick en lysande recension i ÖP som jag ska försöka länka till. Efter konserten gick vi till en pub och tog en öl, och där dök en stor del av bandet upp, och vi hade mycket trevligt.Hoppas det här länken funkar:
Ale Möller Band 14.23
2009-feb-3
Nu har jag äntligen fått färdig videon som bygger på Cavatinan ur Beethvoens stråkkvartett opus 130. Jag är ledsen att det dröjt så länge för inspelningen av musiken gjorde vi redan i somras, och jag gjorde en version som jag visade för Bengt-Eric, som är ledare för kvartetten Archi Jamt, men sen pajade min dator, det tog lång tid att få ihop en ny och samla ihop alla bitar av sånt som jag jobbat på. Sen har jag filat på några olika versioner. Vi tyckte att texten skulle vara på engelska för att bli tillgänglig för en större publik än dom som talar svenska. Nu har min vän Alistair Cochrane varit vänlig och gjort en engelsk översättning (jag tycker det är viktigt att en sådan här text görs av någon som behärskar språket till fullo, för även om jag skulle kunna skriva en text på engelska som var begriplig så skulle den ändå innehålla små felaktigheter som tog bort en del av uppmärksamheten från själva innehållet.
Jag ska kanske nämna vad jag menar med att texten är " in the style of the Heiligenstadt Testament". Texten som sådan är ord som jag lagt i Beethovens mun, och är, kan man säga min tolkning i ord av vad musiken säger mig. Heiligenstadt-testamentet är ett handskrivet dokument av Beethoven, om det kan man läsa här på nätet, och jag tycker att min text stämmer ganska bra med vad Beethoven säger själv. Det avsnitt som jag kallar "att vandra på ett gungfly" (quagmire som det heter på engelska) är mycket märkligt så till vida som det avviker från det lugna och jämna melodiska flödet i resten av satsen, det antyder en flämtande andhämtning, och i noterna är det markerat med ordet "Beklemmt". Bilderna har jag tagit någonstans på gränsen mellan Sverige och Norge på vägen till Trondheim. Det var en dag på sensommaren, men där uppe på fjället kommer hösten tidigt, och jag tyckte de gav precis den meditativa stämning som behövdes för att passa till musiken. Och vill du titta på min nya video så kan du klicka på länken här: Cavatina 21.43
2009-feb-1
Igår såg vi filmen Såsom i himmelen som gick på tv. Jag har sett den förut och kände till den långt innan den kom på bio eftersom min vän Mikael Rahm är med i den, han spelar Holmfrid, som på ett ställe i filmen får ett vredesutbrott vars funktion är en slags förlösning av den spänning som råder när Gabriella tvekar om hon ska våga sjunga sin sång.och som också får Arne (han heter väl så?) att ångra sin stöddighet och bli lite mera ödmjuk.
Det är en bra film som tål att ses många gånger. Och igår tänkte jag på att den "himmel" som det hela leder fram till stämmer väldigt bra med den definition av himlen som jag ger uttryck åt i min lilla pjäs,"Ett himla helvete" som du kan läsa här på nätet om du vill ta dig tid och inte redan gjort det. Det finns en länk som jag la ut för ett par dar sen om du rullar ner och klickar på stenande.blogspot.com.Jag har nämligen alltid känt mig främmande för tanken att det skulle finnas en himmel som är en vandring på gator av guld och ett evigt lovsjungande. I pjäsen försöker jag definiera vad jag menar med himmel och helvete, och där säger jag att himlen finns där människor möts i en enad längtan efter fullkomning. Själva fullkomningen är inget som tillkommer oss människor eftersom vi lever i en tillvaro som ständigt förändras och att placera oss i ett ständigt tillstånd som inte förändras är som att ta upp en fisk på land. Och den himmel som filmen Såsom i himmelen mynnar ut i är lyckligtvis inte ett tillstånd utan en process, där en stor grupp av människor upplever ett slags förlösning och brister ut i spontan sång. 15.45
2009-jan-30
Eftersom jag inte kan vara med på gubbkursen nästa vecka då vi får långväga besök, så har jag tagit med en hemläxa. Jag har en skiss gjord efter den retrosaurus som jag då gjorde i lera, och jag ska avnända den som förlaga till en målning i akrylfärg som jag hoppas få klar till gången därpå.
retrosaurus och min dikt till Arthur Schopenhauer som jag läste i min ungdom har jag lagt ut här för länge sedan, men nu lägger jag den på poetsidan: Schopenhauer 14.28
2009-jan-29
Igår på gubbkursen fick vi varsin lerklump med uppgiften att göra ett fantasidjur. Det blev många varianter, en som såg ut som en cyklopgroda, en som var ett mellanting mellan en groda och hund, den fick heta grund, en trefoting, en drakliklande sak med taggiga öron osv. Själv satsade jag på något giraffliknande, men halsen blev så lång och böjlig så huvudet hamnade bakom kroppen. Det blev en ödleliknande figur som såg ut att gå åt ena hållet men tita åt det andra, så jag döpte min skapelse till retrosaurus. Under tiden fantiserade vi om en skapelselära där Gud har ett antal medhjälpare som sitter i himlen och skapar olika varelser av lera, och dom som ser bra eller roliga ut får en chans till ett liv på jorden.Vi brukar inte få veta vad vi ska göra nästa gång, men den här gången talade vår fröken om att vi ska få göra en målning av djuret vi skapat.Då gäller det också att sägga in det i en passande miljö, och för min del blir det väl att åstadkomma några växter som ser lagom förhistoriska ut, palmer eller ormbunkar av något slag.
09.17
archives
|
