| Email: |
|
2009-okt-28
Den här hösten har jag haft oturen att tvingas vara borta från gubbkursen alla kvällar utom en.Härom dagen fick jag det generösa erbjudandet att komma på kvarsittning tillsammans med Anders Hedén, för att i någon mån komma ikapp efter allt jag gått miste om. Så idag träffades Anders, vår Fröken och jag omkring uppgiften att arbeta med en gråskala som åstadkoms genom att man först färgar in ett papper med grafit och sedan får fram olika nyanser av svärta med att antingen radera i grafiten eller teckna med en blyerts- eller kolpenna. Jag använde ett fotografi av en berguv som förlaga, jag var länge lite bekymrad över att den såg alltför godmodig ut, men till sist fick jag fram det hotfulla drag som jag tycker att en berguv ska ha.
13.52
2009-okt-26
Häromdagen nämnde jag en operaföreställning som jag var på i Östersund och undrade vad Bernt Carlsson skulle skriva om den. Det ante mig nämligen att han skulle höja den till skyarna. Eftersom jag inte tyckte om den kanske jag i någons ögon framstår som en sån där reaktionär typ som kallar allt som är tämligen nyskrivet för kejsarens nya kläder. Så jag kanske ska förtydliga mig lite. Jag tycker förstås det är bra att man satsar på nyskrivna verk som det här stycket Näsflöjten var. Det är bra att ha höga ambitioner. Men jag tyckte att här var de inte tillräckligt höga. Det var mycket som var halvt utsagt, otydligt och rörigt. Det är inte alls nödvändigt i en opera att man sjunger alla repliker utan tänker efter vad som mår bäst av att talas eller sjungas. Och numera är det inte alls förbjudet som det var under en stor del av nittonhundratalet att skriva vackert och välklingande. Jag tror att en stor del av dem som under förra århundradet skrev atonal eller fritonal musik har övergått till ett tonspråk där man använder mer av välklanger och sångbara intervall, och att använda sig av upprepningar i melodi eller text är inte alls så farligt som det var för till exempel femtio år sedan.Så det som irriterade mig mest i det här verket var inte att det var nytt utan att det inte var tillräckligt nytt utan släpade på en massa bråte som man borde ha övergett för länge sen. Men visst var det intressant som företeelse, fast mig personligen gav det ingenting annat än en undran över varför det ska vara så svårt att skapa något som är nytt och bra.Och så är det riskabelt med en marknadsföring som inte alls håller vad den lovar.
22.15
2009-okt-25
Nu har jag varit i Stockholm på barndop. Det är min dotterson Jakob som blev döpt i Gustav Vasa-kyrkan:Dopet förrättades av dopkandidatens (jag fick lära mig att det heter så) moster som är präst i Värmland. Akten var både högtidlig och personlig och jag hade fått äran att spela ett stycke på min fiol, jag valde en jämtländsk senpolska som heter Innersta Friden som jag spelat på alla mina andra barnbarns dop och även på min första hustrus begravning. Den har blivit nästan ett måste för mig vid såna här högtidliga tillfällen. Sen var det samling på församlingssalen alldeles intill kyrkan och där sjöng vi en sång som Figgis hittat på och som hon sjungit för mig i telefon för några veckor sedan. Jag hade gjort ett komp och spelade till på fiol medan vi sjöng sången som allsång. Det blev mycket stämningsfullt. Figgis sång till Jakob.Jag hade fått i uppdrag att göra den till en samba men det blev nog mest en habanera, men även som sådan blev den mycket uppskattad, och föremålet självt hade inget att invända.Det var roligt att få vara med i kretsen av mina barn och barnbarn och att träffa mina bröder med familjer, egentligen alldeles fantastiskt. Jag upplever det som att man när man föds är i centrum allt kretsar omkring en själv, men med tiden förs man allt längre och längre ut i periferin med överblick och delaktighet i det som sker innanför men ändå med känslan att allt det som sker innanför är en process som antar nya former nya förlopp nya livsöden. Jag skulle aldrig kunna uppfinna en annan och bättre tingens ordning!
21.22
2009-okt-21
Igår for vi till Östersund för att se på en operaföreställning men den blev en stor besvikelse och vi åkte hem efter första akten. I annonsen utlovades något som skulle innehålla ingredienser av Mozart, operett, fars skönsång och förvirring, men det enda som stämde var förvirringen eftersom det var svårt att förstå vad det hela gick ut på. Det var bitvis omöjligt att uppfatta texten eftersom den mestadels framfördes i ett slags talsång som knappast har något skönhetsvärde bara får en att önska att dom skulle tala sina repliker så man hörde vad dom ville säga. Jag hörde inte en ton som förde tanken till Mozart och av operettens lätthet och insmickrande melodik fanns ingenting. Jag förstod så mycket som att det hela skulle vara en satir över okunniga och självgoda kulturpotentater men många av dem som jag mött har varit sådana parodier på sig själva så det är meningslöst att bygga på med något ytterligare.
Salongen var ungefär halvfull, av publikreaktioner märktes nästan ingenting mer än en matt applåd när första akten äntligen var slut. Jag såg att Östersundspostens recensent Bernt Carlsson var där. I somras sågade han en alldeles underbar föreställning av Trollflöjten. Den här kallades för Näsflöjten, och det skall bli intressant att läsa vilken av dessa flöjter som faller honom mest på läppen. 09.43
2009-okt-18
Vaknade ur en dröm som handlade om att utforska en osynlig värld, där det fanns ett folk som inte kunde ses men som ibland gav sig tillkänna genom att flytta på föremål i den synliga världen och som man kunde kommunicera med genom att själv flytta på dem. I drömmen fanns en förutsättning att denna främmande värld med tiden skulle kunna bli mer gripbar och synlig men det kom bara till enstaka konfrontationer mellan mig och de osynliga sedan vaknade jag.
Jag anar ett samband mellan min dröm och att jag denna vecka har varit på två utställningar med konstnärer som på olika sätt målar en inre verklighet och eftersom jag känner dem båda och hade förmånen att få träffa dem var det intressant att få ta del av deras tankar om sitt måleri. I onsdags, samma dag som vi kom hem från Kreta var vi på Galleri Remi här i Östersund och såg Elisabeth Gothes utställning det var sista dagen som den visades. Elisabeth och jag är släkt på långt håll, fyrmänningar eller så, och hon var vänlig nog att komma till galleriet och berätta om sina målningar. Jag hade läst recensionen i ÖP för en dryg vecka sedan som var mycket positiv och bra skriven så jag visste att det handlade om Lofoten och katter. Nu fick jag veta mer, nämligen att dessa katter som hon lärt känna vid tidigare besök i Lofoten nu var skjutna av någon som inte gillade att det fanns vildkatter (nu fanns det gott om råttor i stället),och hennes målningar återgav hennes upplevelse av dessa katters personligheter och inbördes relationer, målningar som utan att vara detaljerat realistiska uttrycker mycket av både det kontaktsökande och den medvetenhet om sitt eget värde som man upplever i mötet med katter. Igår hade Håkan Bring Huczkowski vernissage på Galleri S också i Östersund. Jag berättade för någon tid sedan om hans föreställning Glömda rum som vi var på i Trångsviken, Den ska upprepas i en annan version under Sankt Eriksbron i Stockholm den 15 november. På den här utställningen visades ett par bilder i kolossalformat av vallmo i närbild, och ett antal bilder som man kan tolka som inre landskap, med en markyta som inte på traditionellt sätt erbjuds som möjlig att beträda för åskådarens fötter utan avgränsad av något som ser ut som ett dike eller stup. I några bilder återsåg jag ett mönster av blåsvarta färgfält som jag brukar se för min inre syn när jag håller på att somna och det var en tolkning som Håkan inte hade något emot.En målning för tankarna till Dantes Divina Commedia fast här är det en naken man som bär en tomte på sina axlar och befinner sig på något som kan vara en klipphylla vid ett stup och på bergväggen bredvid silar ett svagt ljus som ser ut att komma högt uppifrån. Om denna utställning kan man läsa mer på op.se. Tyvärr missar jag gubbkursen tre gånger i rad genom min resa och genom konserten nästa onsdag som jag ska vara med och spela på. Men jag har ju fått andra konstupplevelser till livs och minna minnen av Kretas storstilade landskap, med dess stränder och dramatiska bergspass och raviner är också något att ta vara på. 10.11
2009-okt-16
2009-okt-14
Hemma igen efter en vecka på Kreta. I iden med den här resan ingick att vi skulle överraska en god vän som reste dit med sin gubbe för att fira en födelsedag utan att veta om att vi också skulle dyka upp där. Det var bara gubben som visste om det och det gick inte precis som vi tänkt oss eftersom hon såg oss och kände igen oss redan utanför den restaurang där vi skulle dyka upp och överraska. Men det var roligt ändå. Sedan tillbringade vi några dagar med att kuska omkring i en hyrbil tillsammans med våra vänner och kom till några platser där jag aldrig varit förut, en sandstrand längst ut på öns nordvästligaste udde och några andra fina stränder på västsidan och sydsidan av ön, bland annat en av de stränder som var populära bland hippies på sjuttiotalet och där det i en dalgång finns en palmskog som lär vara Europas enda som inte är planterad. Ganska annorlunda att se palmer som inte står så där glest som de brukar göra i planteraingar utan bildar täta ogenomträngliga snår.Några kortare vandringar genom apelsin- och oljelundar blev det också, och en vänlig man i en lund gav oss så mycket apelsiner vi kunde bära med oss och de smakade betydligt mer än dom apelsiner man kan köpa hemma i Sverige.Vädret var fint mest hela tiden, sol varje dag och temperaturer på 25 - 27 grader.
Och så är det kul nu för tiden att när man har varit på en plats som man tyckte var speciell så kan man söka upp den på Google Earth och återse den i ett fågelperspektiv. Det är ju inte samma känsla som att bada i havet eller att ta sig hundratals meter uppför branta bergväggar eller åka bil längs smala vägar med hisnande stup och hårnålskurvor men har man dom upplevelserna nära inpå sig kan man lätt återkalla dem i minnet. 17.56
2009-okt-5
Eftersom jag bor granne med Kövra skola ser jag varje dag hur de leker på rasterna och de timmar då de är ute och sparkar boll eller har andra aktiviteter på skolgården eller fotbollsplanen. Hade jag barn i skolåldern är detta precis en sån miljö som jag skulle önska att de fick ha. Den nya organisationen med friskola fungerar efter jag förstår mycket bra, fast det gnisslade lite i början av terminen när kommunen försökte hindra dem från att åka med de skolskjutsar som kommunen betalar för. Nu när den frågan är löst kommer man med nästa käpp i hjulet. I ett försök att hindra föräldrar från att skicka sina barn till Kövraskolan har man ändrat upptagningsområdena så att en del barn ska skickas till Myrviken och andra till Svenstavik, trots att det innebär att de får längre skolväg. K-G Jirdén som tidigare försökt med allehanda underliga uträkningar att bevisa att Kövra skola inte lönar sig har nu kommit på ett nytt schackdrag för att genomdriva sin vilja att denna fina byskola ska läggas ner.
13.44
2009-okt-3
Att byta badrumslås var inte så enkelt som jag trodde. Jag gick till en affär där dom hade ett lås som vid första anblicken såg likadant ut. Med samma avstånd mellan handtaget och låsvredet, och även ytterdimensionerna verkade vara desamma. Men själva låshuset visade sig vara några millimeter större, både på höjden och tjockleken, så det blev till att ta fram stämjärnet och göra större hål för det. Sen visade det sig att hålet där tappen från handtaget ska sättas i var mindre. Så jag fick ställa mig och fila ner den vilket var ganska drygt eftersom jag bara hade en vanlig handfil. Sen passade ju inte låskolven in i det gamla hålet i dörrposten så jag fick byta ut brickan som satt där, och eftersom den nya hade en inböjd kant som skulle passa in i dörrposten blev det till att stämma upp ett större hål och passa in så att dörren skulle hållas lagom hårt i stängt läge. Att dom ska ändra på allting!
11.56
2009-okt-1
Nu är jag i full gång igen efter operationen. Den här veckan har jag varit både på repetition med kammaorkestern och gubbkurs. I kammarorkestern repeterar vi för en konsert som vi skall ha tillsammans med kulturskolan, några låtar som vi spelar tillsammans med eleverna och några som vi spelar själva, bland annan Simple Symphony av Benjamin Britten. Ett ganska roligt stycke som han skrev som barn och omarbetade lite när han blivit vuxen och som nog hör till hans mest kända musik.
På gubbkursen fick vi arbeta med blyerts, först med att kopiera en muminfigur i ett rutnät med bibehållande av proportionerna i förlagan, men sen fick vi kopiera en bild i skalan 2:1, och då arbetade vi med en bild som var uppdelad i 10 delar så att det var nästan omöjligt att se vad det skulle föreställa när den blev klar. När alla var klara med sin del satte Fröken upp dem på väggen och det visade sig vara en bild av en dinousaurus. Sen fick vi ta tillbaka våra delar av bilden och arbeta ut dem i en skala med varierande svärtning, och när vi satte ihop dem igen blev resultatet bra mycket mera spännande än det varit första gången. 20.17
archives
|
