| Email: |
|
2010-mar-10
Det är plusgrader och drivans blommor smälta ned och dö med en väldig fart. Skönt att taket har tinat av för på fredag kommer sotaren och förut var takstegen delvis översnöad men det är den inte längre. Jag hoppas isen på gården tinar lite med så det inte blir några problem för pelletsbilen att ta sig in när din kommer i nästa vecka.
Men vi hade tur med vädret när barnbarnen var här i förra veckan. Det var några kanonfina dagar och de fick åka både skridskor slalomskidor, bräda och kälke, både här i byn och i Bydalen. Sportlovsdagarna hos morfar är ett årligen återkommande evenemang som vi först ser fram emot och sedan har som ett minne. Och nu när allting har återgått till det normala så är det bara att se fram emot att våren kommer, att vi slipper fler kallperioder och att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Någon gubbkurs är det inte den här veckan eftersom barnen här har sportlov, och skrivkursen är slut. Jag har inte haft tid att skriva på några dagar, men skall återuppta arbetet med mannas dagböcker. Nu har jag börjat med en ljudkomposition som skall framföras vid avtäckningen av den skulptur som är första pris i pimpeltävlingen som vi ska ha om några veckor. 20.47
2010-mar-2
Nu är det sportlovsvecka i Stockholm och i morgon får jag hit min äldsta dotter Karin och tre barnbarn. För det mesta brukar vi vara i Gräftåvallen när dom kommer hit. Själv åker jag inte slalom. Dom senaste åren har jag varit med och assisterat Elin i barnbacken och det blir kanske så till en början i år också men nu är hon nog så stor så hon kan åka med Karin upp i stora liften. Men det är ju hälsosamt och stärkande i fjällen även om man inte åker.I alla fall ser det ut att bli fint väder, några minusgrader och klarit till halvklart. Blåser lite gör det idag men någon hård vind har det inte varnats för. Så vi får hoppas på det bästa för dom kommande dagarna.
Här i byn pågår förberedelser för en pimpeltävling som ska äga rum den 28 mars. Man kan läsa om den på klimatpimpeln.se 22.46
2010-feb-26
I gårdagens ÖP finns en artikel som andas precis den blåögda tro på välsignelsen i ordet arbetstillfällen som jag varnade för i mitt förra inlägg här på bloggen. Artikeln är skriven av tre folkpartister som utrrycker sin optimism i följande mening:"Med Folkpartiets ja till utveckling av vindkraft,kärnkraft,bioenergi,återanvändning av koldioxid (CCR) och el-trafik, blir en röst på Folkpartiet en röst på utveckling av Jämtland-Härjedalen till en förebild som klimatsmart region."
Att räkna upp alla dessa vitt skilda sätt att framställa energi i samma mening innebär att man blundar för det faktum att kärnkraften är av ett helt annat slag än de andra. Den är gökungen som vill kasta ut de andra och bli ensam härskare. Att bygga kärnkraftverk är stora investeringar och kräver långsiktig planering. Vindkraftverk kan sättas upp på kort tid och börja generera energi omedelbart. Så har vi frågan om arbetstillfällena. I artikeln målas en idyllisk bild av ett blomstrande samhälle där en stor mängd människor som bor och betalar skatt på orten under lång tid får sin bärgning och bidrar till bygdens utveckling. Om jag vore ägare till ett bolag i till exempel Canada med erfarenhet av att bryta mineraler så skulle mitt intresse inte vara att bedriva svensk glesbygdspolitik utan att skaffa största möjliga vinst till mitt företag. Jag skulle resonera ungefär så här: Lita inte på lokala entreprenörer som inte äger de resurser och den kunskap som krävs för att arbetet skall gå snabbt och effektivt. Ta dit folk utifrån som har rätt kunskaper och rätt utrustning. Bygg inte på den service som en liten ort kan erbjuda i form av försörjning med drivmedel och förnödenheter. Se till att den frågan ordnas med egna resurser. Låt inte markägare eller andra ortsbor sätta käppar i hjulet genom att protestera mot brytning. Se till att mobilisera politiker som kan få alla motståndare till brytning att framstå som gnällspikar som bara ser till sina egna intressen. Skaffa fram jurister som kan täppa till munnen på dem som åberopar vetorätt eller andra legala hinder. Tala inte för högt om att det gäller uran. Det har ju en så negativ klang eftersom alla vet att det är farligt. Tala hellre om att det gäller molybden och andra ämnen som vi behöver för att göra kraftigt stål. Framhåll att allt slagg från brytningen kommer att kunna läggas tillbaka. Tala inte om att det så snart det kommer upp ur marken börjar avge gifter och radioaktivitet till grundvattnet.Och kanske det finns någon som tycker att det i stället för en kulle som det är nu, är snyggt med en ännu högre kulle och en grop. 11.39
2010-feb-24
I debatten om eventuell uranbrytning i Sverige hör man ibland argumentet att ska vi använda uran så ska vi bryta det själva.
Det låter ju lite bestickande först. Men så tänker jag efter: Var finns kopplingen? Är det ett moraliskt ställningstagande? Uran är ju farligt att hantera. Brytningen kanske orsakar skador på naturen där det tas upp och det kanske lämnar efter sig restprodukter som förstör marken och sjöarna runtomkring gruvorna. Inte ska vi utsätta dom stackarnas invånarna i Canadas glesbygder för detta medan vi själva njuter av den goa värmen från våra kärnkraftverk. Så därför ska vi naturligtvis själva ta på oss de eventuella farorna med uranbrytningen. Det finns ju glesbygder i Sverige också. Och om vi hittar en stor fyndighet som till exempel i Oviken så behöver vi väl inte ta hänsyn till vad dom som bor där tycker. Vi kan ju lova dem arbetstillfällen, det brukar gå hem. Och går de inte på det så finns det nog lagliga metoder att tvinga dem. Tycker de att vi förstör deras mark och vatten så kan de väl flytta någon annan stans. Är detta moraliskt? Eller finns det något annat sätt att motivera svensk uranbrytning som är bättre? Som är så bra att det för ner alla risker med uranbrytning till noll och ingenting? 15.16
2010-feb-20
Jag upptäckte just att min berättelse Trollslända som jag började skriva på skrivarkursen har hamnat på förstasidan på poetsidan och fått flera intressanta kommentarer:
Trollslända 11.16
Nu arbetar jag med min mammas dagboksanteckningar från 1918 - 1923. Min bror Leif som har boken hemma hos sig scannar dem och lägger dem på en av sina hemsidor där jag kan hämta dem och läsa dem. Det är mycket spännande för så här, mer än nittio år efteråt får jag en delvis ny syn på min mamma. Egentligen har jag inte vetat så värst mycket. Att mamma och pappa bodde i två byar som låg ganska nära varandra visste jag, och att de gick i samma skola. Jag hade undrat lite över varför det dröjde så länge innan mamma och pappa gifte sig , det gjorde de inte förrän 1934 och de var båda födda 1903, men jag tänkte att det berodde på de bistra tiderna, och att det tog tid innan pappa var färdig med sin utbildning och kunde få ett jobb. Det var nog delvis sant, men inte förrän efter mammas död berättade pappa en del minnen, bland annat att det inte alls hade varit en spikrak väg från det de lärde känna varandra i den tidiga barndomen tills dess de förenades i äktenskap, utan att det varit hinder, delvis beroende på att mamma förskjöt pappa för att han inte var tillräckligt religiös och att mamma en tid varit häftigt förälskad i en annan man.
Nu finns det emellertid ganska mycket material i form av brev fotografier och dagböcker. Min brorsdotter Ingela har redan lagt ner ett stort arbete på att samla ihop detta och nu håller min bror Leif på med att lägga det på en hemsida som han administrerar. Nu är ju all text handskriven, att försöka få den i digitalt format med OCR är ganska lönlöst, mina försök i den vägen har visat att det är enklare att skriva av. Det går ganska bra att läsa, för både mamma och pappa skriver tydligt och läsligt. Jag har emellertid börjat på att skriva en sammanhängande berättelse. Dels är det ganska jobbigt att sitta och läsa handskriven text från skärmen, dels består den bitvis av sånt som man tröttnar på att läsa eftersom det mest är data om möten som hållits i missionshusen, vem som predikade och vilka mamma hade sällskap med på vägen dit och hem. Men här och där är det nödvändigt med förklaringar, till exempel om hur långt det var mellan olika platser som nämns och hur det såg ut där. Sen är det så med mammas berättelse att förutom data finns det mycket som går att läsa ut indirekt, som till exempel när hon i förbigående nämner att hon vallade korna, det var alltså en del av hennes sysslor på gården, som hon annars nästan inte berättar någonting om. Men rätt som det är handlar det om känslor, inför naturen, inför människor, inför frågor om Gud och evigheten, och ibland häpnar jag över att hon kunde skriva så medryckande över sina inre upplevelser. Så en hel del av mitt arbete är att bara skriva av vad hon skrivit. Fast jag hoppar över en hel del som är mindre intressant, vill någon av familjen gå in mera i detalj finns ju originalmaterialet att gå tillbaka till. Sen finns också pappas anteckningar som jag kommer att försöka väva ihop med mammas berättelse. Det är ganska lustigt att denna arbetsuppgift erbjuder sig just när jag börjat gå på en skrivarkurs som handlar om hur man kan skriva med utgångspunkt från människors berättelser om sina liv. Jag tänker mig t ex att det kan vara intressant för min dotterson Axel att läsa något om att han hade en morfars morbror som också hette Axel och emigrerade till Amerika för nästan precis hundra år sedan, och att han blev fast en tid i England eftersom hans morbror som hade pengarna till biljetten försvann, troligtvis rånmördad. 11.08
2010-feb-17
Till målarkursen idag hade vi fått fritt välja en konstnär som vi ville studera närmare. Jag hade valt Caspar David Friedrich. Uppgiften var att med valfri teknik efterlikna en detalj ur något konstverk av vederbörande. Jag valde en detalj ur Friedrichs målning Kritklipporna vid Dover. Just ett sådant motiv med en dalgång som öppnar sig mot havet har jag sett för min inre syn långt innan jag fick veta att Friedrich målat det, och jag kommer ihåg några försök som jag gjorde under gymnasietiden. Men på det jag gjorde idag ser man bara en bit av dalen, och ett träd och en person som står i förgrunden och på det sätt som är karakteristiskt för Friedrich vänder ryggen mot betraktaren och skådar inåt mot horisonten. Jag jobbade med akrylfärg och tyckte att jag fick till det rätt bra.
22.59
2010-feb-16
I gårdagens op.se kan man läsa en recension av gårdagens konsert World Rhythm Fest som ägde rum på Gamla Teatern i Östersund. Ale Möller Band höll hög klass som väntat, och bland övriga attraktioner hade vi stor behållning av Miriam Aida och hennes trio som framförde svenska visor med brasilianskt stuk. Oväntat och väldigt bra.
Skrivarkursen pågår, idag var det tredje gången av sex. Mitt fokus har nog svängt en del, när jag började tänkte jag att min målsättning var att sy ihop mina spridda hågkomster ur mitt liv till en mera sammanhängande berättelse. Nu har jag emellertid börjat läsa den dagbok som min mamma började skriva 1918 och som min bror Leif har scannat och skickat. Nu är jag mera intresserad att försöka väva ihop mammas spridda dagboksanteckningar med vad jag vet om hennes barndomsmiljö. Även pappa har skrivit om sina minnen av samma tid, och vad jag också tar in är de data om släktingar som jag har i min egen släkthistoria. Där framgår bland annat att min morfars far dog just år 1918 vilket inte framgår av mammas dagbok som mest handlar om hennes kamrater och möten i missionshuset som hon gick på. Om hennes vardagsliv får man inte veta något i dagboken, men det var väl mest på söndagarna som tog sig tid till att skriva. 20.32
2010-feb-12
Idag står det i ÖP om planerna på brytning av uran och andra mineraler här i Oviken. Det verkar som om den fyndighet man har hittat här är stor även med nationella mått. Det innebär naturligtvis inte att man ska falla i farstun inför alla kalkyler om vad allt uran och annat som finns här är värt på världsmarknaden, så länge det ligger i marken är det inte värt mer än sjövattnet som man också möjligen skulle kunna hämta opp och sälja för dyra pengar till beduinerna i Sahara.
Det värsta scenariot är att det kommer stora utländska bolag och gräver upp alltihop, säljer det för pengar som de själva tar hand om och lämnar efter sig stora högar av radioaktivt material som förgiftar vår bygd så ingen vågar bo här. En innevånare i Oviken (jag förutsätter att det är en) har haft den dåliga smaken att sätta upp ett stort plakat som propagerar för uranbrytning på tomten till det företag han driver. Jag tror att det är idiotiskt att bara lägga sig platt för nånting som man tror möjligen skulle kunna generera några arbetstillfällen utan att försäkra sig om att det inte blir de som tar alla vinster och vi får ta förlusterna. 13.08
2010-feb-11
Att ramla i djupsnö när man åker skidor är ingen höjdare. Med kroppen sjunker man långt ner medan skidorna blir kvar uppe på snötäcket. Att få loss skidorna från pjäxorna och få ner fötterna under mig lyckades jag inte heller med, eftersom de satt för hårt fast. Lyckligtvis var Anna i närheten så hon kunde hjälpa mig upp. Nu har jag testat mekanismen som håller fast pjäxorna vid skidorna och kommit fram till att det går att använda en polygriptång för att klämma åt spärren så nästa gång ska jag ta med mig en sådan i bröstfickan på min anorak.
09.38
2010-feb-7
Vi får äntligen kompensation för den där perioden när det var så ohyggligt kallt. Både idag och igår har det var härliga dagar med lätt molnighet, solsken ibland, svag vind och bara ett par minusgrader. Härligt väder för skidturer på sjön som jag föredrar framför kuperad terräng eftersom jag tycker så illa om när det bär utför utan att jag kan bromsa. Pelletsaggregatet lunkar på sedan jag satte dit stuprörskröken i stället för den slangbit där pelletsen ville fastna med driftstopp som följd. Man ska akta sig för att slänga bort grejer som kan visa sig vara till nytta.Jag tycker det är trist när jag läser i tidningen om friskolor som delar ut miljoner till sina aktieägare. Det kan ju leda folk att tro att alla friskolor startas av folk som vill roffa åt sig pengar ur statskassan genom att anordna undervisning där det blir pengar över i stället för att använda alla resurser till att göra undervisningen så bra som möjligt. Den friskola vi har här har inte kommit ur någon önskan att tjäna pengar utan som en åtgärd för att slippa se kommunen lägga ner en väl fungerande skolenhet och i stället för att dela ut pengar kräver den stora insatser av föräldrarna men dom tycker att det är värt det, för att barnen ska få ha en sån här bra skola att gå i.
18.48
2010-feb-4
Nu har jag skrivit en liten historia som jag började på på skrivkursen. Jag började med en miljöbeskrivning som jag gjorde utan någon annan avsikt än att den skulle vara intresseväckande, och för att få in ett barnsligt perspektiv i den nämnde jag att det fanns trollsländor. Som barn tyckte jag att de var både fascinerande och skrämmande. När jag sen fortsatte på min berättelse genom att föra in ett händelseförlopp som jag minns från min barndom så visade det sig att trollsländorna på ett överraskande sätt smalt in i det som jag ville berätta.Jag kanske lägger ut den på poetsidan men först vill jag testa den på kursen.
Igår var det gubbkurs och jag arbetade med akvarell. Vi fick i uppgift att arbeta med en enda färg men spädd med olika mycket vatten i olika delar av målningen. Jag valde som förlaga en bild av en svan, som lyfter från en vattenyta, och lämnar en kaskad av vatten efter sig. Jag började med att måla vattendropparna med lack för att de skulle förbli vita när jag målade vattenytan och även kanterna på svanens vingar och halsens kontur målade jag med lack för att de skulle förbli vita när jag målade resten i olika nyanser av blått. Jag klarade mig bra med bara det blåa och en aning svart, men nästa gång ska jag måla dit en orange näbb på svanen, det behövs för att bilden ska bli trovärdig. Jag har funderat lite över det här med att jag som är så gammal går på kurser i målning och skrivande, skulle jag inte hellre ägna mig åt att försöka vidmakthålla det jag redan lärt i stället för att lära något nytt. Men det är väldigt roligt att gå¨på kurs, och jag tycker att det nya som jag lär mig frigör sånt som jag gått och burit på inombords. Det är nog aldrig fel att hålla på och lära sig så länge man kan. Och om jag skulle få förmånen att leva tills jag blir nittio år så skulle jag nu ha lika mycket tid kvar att leva på som Mozart hade när han var sexton. 17.23
2010-feb-2
Nu är det bara femton grader ute. Inte alls lika obehagligt att gå ut. Är man bara rätt klädd så är det riktigt behagligt. Och inomhus är det inga problem att hålla ångan uppe.
Idag var Anna och jag på skrivkurs. Vi fick syssla med miljöbeskrivningar som vi läste för varann och kommenterade, genom att ställa frågor till den som läst, men utan att den som fick en fråga svarade på den. Det ingår i uppgiften till nästa gång, som jag tänker försöka lösa så att jag väljer ut dom frågor som jag har nerskrivna och jag tycker är relevanta och bakar om dom i texten. Så första uppgiften för mig nu blir att renskriva den. Hej då! 17.16
2010-feb-1
Nu har jag varit i Stockholm några dagar. Det var tur att jag fick ordning på pelletsanläggningen innan jag for för nu har det varit rejält kallt, 28 grader i natt, och pelletsvärmen fungerar som den ska.
Anledningen till min resa var förutom att jag vill träffa barn och barnbarn och andra vänner och släktingar så ofta som möjligt var en fest för gamla P2-medarbetare. Fantastiskt roligt att återse gamla kamrater, några lika gamla som jag och några ännu äldre, flera pensionerade liksom jag och andra fortfarande aktiva. Jag har upplevt det som om den där tiden liksom försvunnit i en dimma, men nu när jag återser många av dem som var mina arbetskamrater då känns allt mycket mera verkligt. Det har hänt ibland när jag konfronterats med något eller någon ur mitt tidigare liv att det känts nostalgiskt och svårt men så var det inte denna gång, jag tyckte att det hela fyllde mig med positiv energi, som jag sitter och mår gott av medan jag skriver detta. 14.53
2010-jan-25
Mina problem med pelletsaggregatet kan dels bero på att den pellets jag fått i dom senaste leveranserna innehåller mera små partiklar än den jag fått tidigare, dels att den slang som leder pelletsen från skruven till aggregatet är smalare än den jag hade förut,jag bytte den första slangen för att det gick hål på den vilket antagligen berodde på att jag var oförsiktig när jag böjde undan den för att sota.Nu har jag ersatt en bit av slangen med en krök från ett stuprör och där ska det vara svårare för pelletsen att fastna. Jag har bara kört det en halvtimme, men det verkar fungera. Vi får se.
07.55
archives
|
